2015

November 2015
Broderade brickdukar 

 

Att märka upp linnet, allt från linnelakan, till bordsdukar och kökshanddukar har historiskt sett varit kvinnans uppgift i hemmet. Vackra, välgjorda och omsorgsfullt broderade monogram med ägarens initialer har haft en praktisk men också estetisk funktion i många hem under stora delar av 1900-talet.

På sjukhus och andra vårdinrättningar var det i första hand personalen som sysselsattes med den viktiga uppgiften att märka upp avdelningens linne och att kontrollera linneförråden. Även patienter, framförallt de som låg länge på sjukhusen, kunde sysselsättas med att brodera eller på annat sätt märka upp och smycka dukar eller andra tyger.

Månadens föremål visar ett antal brickdukar från Sahlgrenska Sjukhuset tillverkade under 1920-, 30-talet med tidstypiska, broderade julmotiv. Varje duk har en märkning för sin avdelning på baksidan, exempelvis avdelning XI A, 9 B och så vidare. Brickdukarna är tillverkade av bomull och har använts som underlag på glas- eller porslinsbrickor, både som glidskydd och för att vid behov kunna suga upp spillda vätskor. 

November 2015
Medicinintagningsskedar

Medicinhistoriska museet har en större samling av doserings- eller intagningsskedar. Som månadens föremål visas ett urval som tidsmässigt sträcker sig från början av 1900-talet fram till 1950-talet.

Länge tillverkades, doserades och intogs läkemedel på plats i apoteken. På varje apotek fanns utrymmen och utrustning för att tillverka läkemedel. Från och med 1913 blev det tillåtet att tillverka läkemedel utanför apoteken och fabrikstillverkade läkemedel började dyka upp på marknaden, men fortfarande under 1940-talet köpte apoteken in växter och växtdelar för framställning av läkemedel.

Apotekaren hade via privilegier från Kunglig Majestät rätt att handla med apoteksvaror. Fram till 1970 drevs apoteken med statligt privilegium. Mellan 1970-2009 var apoteksväsendet förstatligat, ett system som upphörde under 2009, då det statliga apoteksmonopolet avreglerades. Idag är det Läkemedelsverket som utfärdar det tillstånd som krävs för att driva apotek.

Göteborgs äldsta Apotek, Enhörningen, fick sina officiella privilegier 1642. Göteborgs andra apotek, Strutsen, fick sina privilegier 1658. Efter att ha levererat de ingredienser som krävdes för att balsamera Karl XII:s lik, utnämndes apotekaren 1718 till Kunglig Hovapotekare och bytte namn på apoteket till Kronan.   När det statliga apoteksmonopolet försvann kunde företaget Kronans droghandel återigen börja driva apotek under namnet Kronan.

Oktober 2015
Kinabark och salicylsurt kinin

Kinabarken har inte sitt ursprung i Kina! Inkafolket i Peru kallade kinabarken för quina-quina vilket betyder ”barkernas bark”. I Sydamerika stod den högt i kurs som febernedsättande och senare mot malaria. Efter att ha varit en väl vaktad exportkälla lyckades bedragare till slut smuggla ut fröer av ursprungsträdet, vilket gav upphov till stora holländska plantager i Indonesien.

Månadens föremål visar en gammal medicinburk innehållande salicylsurt kinin, i äldre tider ett effektivt medel mot malaria, febertillstånd och reumatisk värk. Medicinen tillverkades kring 1910 av dåvarande Nederlandse Vereniging Bandoengsche Kininefabriek på Java (tillhör idag öriket Indonesien). Kininfabriken på Java grundades 1896 i syfte att i stor skala producera kinabark och farmaceutiska produkter utvunna ur barken.

Under 1700-talet dog många holländska kolonisatörer i Nederländsk Ostindien (dagens Indonesien) av malaria, en sjukdom som sprids av malariamyggan i träskområden. Malaria är fortfarande en allvarlig och ibland dödlig sjukdom orsakad av encelliga parasiter från plasmodium-släktet. Sjukdomen är utbredd i de tropiska och subtropiska områdena i världen, framförallt i Afrika.  

Idag har kinin förlorat sin stora betydelse som medicin men det används bland annat som bitterämne i tonic water och i enstaka ölsorter. Världshälsoorganisationen (WHO) tar dock fortfarande upp kinin som ett sekundärt behandlingsalternativ när effektivare behandlingar av olika skäl inte kan användas.

September 2015
Björktjära – Pyroleum Betulae 

 Tillverkningen av tjära för olika ändamål har dokumenterats tusentals år bakåt i tiden. Tjära har använts för att skydda och vattentäta tunnor, rep, båtar, med mera. Tjära har även använts som medicin. 

Första gången björktjära dyker upp i den svenska farmakopén är 1775. Björktjära och andra tjärpreparat användes vid hudsjukdomar, som eksem eller vid klåda. I Ribbings recepthandbok från 1933 beskrivs björktjäran som: ”Brunsvart, tjockflytande, i tunt lager genomskinlig vätska med egenartad empyreumatisk lukt samt med bitter och brännande smak. Löslig i kloroform och bensol, delvis löslig i sprit och eter, föga löslig i vatten”. 

Tjära framställdes i äldre tider i samband med kolframställning, där var tjäran en biprodukt. Vid tjärbränning för husbehov användes ibland en uppochnedvänd järngryta som packades med ved. Man eldade sedan runtomkring grytan som ställts på en sluttande stenhäll, med resultatet att tjäran rann ut. Till björktjära användes lämpligast grenar, rötter och bark, vit näver ansågs bäst. En annan metod för att tillverka tjära var med så kallade milor eller tjärdalar. Vid en tjärdal eller mila packades ved till en kulle som tätas med ris och jord för att sedan mycket långsamt eldas ovanifrån. 

Augusti 2015
Torkskåp för piller 

Månadens föremål är ett torkskåp som användes vid framställning av piller tillverkat under början av 1940-talet. 

Länge framställde apoteken själva sina läkemedel i form av piller, tabletter och salvor. Industriell framställning av läkemedel tog sin början under tidigt 1900-tal, men fortfarande under 1940-talet tillverkades en stor del av läkemedlen på enskilda apotek efter läkarens recept. Varje apotek hade utrustning för att tillverka läkemedel, i bland annat pillerform. När pillren väl var trillade behövde de torka. 

Torkskåpet är tillverkat av förtennad bleckplåt och innehåller fyra hyllfack där färdigrullade piller kunde läggas på pillerplåtar för torkning. Längst nere i skåpet placerades ett fat med osläckt kalk som drog fukten ur pillren (senare användes kiselgel ”silica gel”, som visas på bilden). De färdiga pillren kunde efter torkningen förpackas och säljas. 

Juli 2015
Katadyn sterilisator – vattenrening med hjälp av silver

Den tyske kemisten Alexander Krause tog i slutet av 1920-talet fram en vattenreningsmetod där ett tunt lager silver över keramiskt material dödade bakterier i vatten. Metoden döptes till Katadyn. Produktionen flyttades snart till Schweiz, där företaget fortfarande tillverkar produkter för vattenrengöring.

Månadens föremål är ett tidigt exemplar av en Katadyn Sterilisator. Behållaren är fylld med ihåliga keramiska cylindrar, ursprungligen täckta av ett tunt lager silver. Materialet fungerade som ett bakteriedödande filter för det ihällda vattnet. Behållarens tidstypiska design inkluderar en mugg som efter användning placeras som ett lock över flaskhalsen, till produkten fanns även ett fat i samma design.

Ytterligare ett steg i utvecklingen är en katadynprodukt från 1970-talet där kontaminerat vatten renas genom en pump där bakterier, amöbor och andra skadliga protozoer fastnar i det inbyggda filtret och dödas av silverjoner i systemet, liknande produkter finns fortfarande till försäljning. 

Juni 2015
Myntfångare och svalgstötare

Att ett barn råkar svälja ett mynt är inte något ny företeelse. Redan under 1800-talet tvingades läkare på olika sätt handskas med problemet. Den franske läkaren Armand Trousseau (1801–1867) tillverkade en fiffig liten uppfinning för att lösa problemen som kunde uppstå av exempelvis ett mynt. Lekande barn som stoppat ett mynt eller annat föremål i munnen, svalt och fått det fastsittande i matstrupen, kunde bli behandlade med denna ganska enkla utrustning. Antingen tryckte läkaren ned myntet som fastnat i matstrupen eller så valde läkaren att fiska upp myntet med myntfångaren. 

Månadens föremål, en myntfångare i kombination med en svalgstötare, är troligen inköpt hos firma Jetter och Scheerer (senare firma Aesculap i Tuttlingen, Sydtyskland) omkring 1920. Den flexibla pinnen är tillverkad av barder från en bardval. Svalgstötaren på den andra ändan av pinnen är en kulformad bit av äkta badsvamp, troligen från Medelhavet. Den påmonterade myntfångaren med sin rörliga flikiga del, är tillverkad av rostfritt stål och användes för att fånga upp svalda mynt.

Maj 2015
Abbes ritanordning för mikroskop

  

Månadens föremål är en ritanordning från omkring 1900, skapad av fysikern och optikern Ernst Abbe (1840-1905), här monterad på ett monokulärt studiemikroskop från firma Carl Zeiss, Jena.

Forskare som ville studera organens anatomi, utseende och struktur, kunde med hjälp av den här finurliga anordningen studera och samtidigt rita av det de såg genom mikroskopet. Konstruktionen bestod av en vinkelspegel och ett prismatiskt system, den så kallade Abbes‘ kub, en komplicerad uppbyggd stråldelare som optiskt länkade samman mikroskopbilden och synintrycket från ett ritpapper till höger om mikroskopet. Eventuellt ströljus skärmades av. Anordningen var dessutom försedd med en gråfilterskiva och en gråfilterkåpa för att utjämna både det infallande och det på ritpappret reflekterande ljuset. Med hjälp av en ritpenna kunde mikropreparatet avtecknas i detalj.

Teckningar gjorda med hjälp av den här anordningen är bevarade i många vetenskapliga avhandlingar där de utgjorde en viktig del i beskrivandet av forskningsresultaten.

Konturer kunde även överföras till vaxskivor för att skapa en tredimentionell modell. Avtecknade konturer och detaljer från många vävnadssnitt klipptes ut längs med profilteckningen och lades ovanpå varandra för att på så sätt skapa modellen. Tekniken var mycket betydelsefull för organ- och cellstudier från 1890-talet fram till 1970-talet. Få vaxmodeller finns tyvärr bevarade idag eftersom de endast fungerade som arbetsmaterial under en kortare tid, vaxet kom därefter att smältas ner och återanvändas.

Blyertsteckningen är tagen ur boken ”Schaffer: Lehrbuch der Histologie und Histogenese, Engelmann, Leipzig, 1922” (lärobok i histologi och vävnadsursprung), och är gjord med hjälp av Abbes ritanordning.

April 2015
Påsklämmor i trä och metall

Behovet av att återförsluta påsar och andra förpackningar har funnits både före och efter plastklämmans introduktion. En äldre konstruktionstyp beskrivs av professor Camillus Nyrop i en instrumentkatalog från 1864. Klämman sluter tätt kring öppningen och binds sedan samman med ett snöre. 

I texten, som även beskriver en ispåse tillverkad i vulkaniserat gummi, påpekar Nyrop att klämman fungerar minst lika bra tillsammans med ispåsar tillverkade av kautschuk (naturgummi), eller vid användning av de vanliga oxblåsorna. Klämman förenklade förslutningen av påsen, alternativet var den mer omständliga metoden att sy ihop öppningen med segelgarn, där man dessutom förstörde själva påsen när man tvingades att dra styngen igenom den.  

Som månadens föremål visar vi en likadan klämma i metall som beskrivs av Camillus Nyrop i Bandager og Intrumenter (1864) tillsammans med bygelförsedda träklämmor och moderna påsklämmor i plast. 

Mars 2015
Öronspruta, självfyllande

Vaxproppar är ett av de vanligaste öronproblemen som personer kommer till sjukvården med. Öronvax produceras i örongången och är till för att skydda örat mot fukt och infektioner. Vid störningar i balansen mellan produktionen av nytt vax och bortforslande av de gamla, kan vaxproppar bildas. Rengöringsförsök med tops inne i örongången riskerar både trycka in vax mot trumhinnan och stimulera ökad vaxproduktion. Vid symtom som lock-känsla, hörselnedsättning eller smärta bör man istället vända sig till en vårdcentral för behandling. 

Som månadens föremål visar vi en öronspruta använd på Strömstads sjukhus mellan 1945–1980 som förvaras i museets samlingar under beteckningen ”Öronspruta, självfyllande, Luerkopplingar”. Med hjälp av backventiler hindras vätskan från att rinna bakåt i sprutan och spolningen kan fortsätta utan att sprutan behöver tas från örat för påfyllning.

Moderna öronsprutor kan kopplas direkt till en vattenkran och har tryckreglering för en mjuk och behaglig spolning av det tryckkänsliga örat. 

Februari 2015
Dukklämma

I operationssalen är det viktigt att hålla en steril miljö för att undvika infektioner. Vid sidan av att hålla instrumenten sterila och följa hygienrutiner (exempelvis handhygien och sterila arbetskläder) är det viktigt att arbeta i en steril miljö. En del av arbetet innebär att drapera patientens kropp med kirurgiska dukar i ett bakterietätt material som förhindrar att bakterier från odesinficerad hud förs vidare till kirurgens eller operationssköterskans arbetskläder och sedan infektera det öppna operationssåret.

Månadens föremål visar en dukklämma, tillverkad omkring 1950 och är använd på Sahlgrenska Sjukhuset. Klämman öppnas, placeras i rätt läge och låser fast operationsduken med hjälp av låsmekanismen. En dukklämma kan sammanfoga flera operationsdukar eller att låsa fast duken i en fast ställning på operationsbordet.

Moderna dukklämmor kan vara tillverkade i olika material, beroende på om de skall återanvändas eller kastas direkt efter operationen. Ska dukklämman återanvändas måste den vara tillverkad i metall som kan steriliseras ordentligt. Dukklämmor används också av tandläkare och veterinärer i situationer när en steril miljö är nödvändig.

Januari 2015
Ögonmagnet

Kunskapen kring magneters förmåga att dra till sig metallföremål har varit känd i tusentals år. Bruket att använda sig av magneter för att dra tills sig mindre metallföremål ur sår beskrivs i indiska skrifter om kirurgi, daterade så långt tillbaka som till 500-talet före vår tideräkning.

Som månadens föremål visar vi en ögonmagnet tillverkad omkring 1940 under namnet ”The Firelene Eye Magnet” Den kraftiga magneten användes för att på ett enkelt sätt plocka ut järn- och stålflisor ur ögat, en vanlig arbetsskada inom stål och metall-industrin.

Kring sekelskiftet 1900 mångdubblades antalet industrier och industriarbetare i Sverige, något som också medförde att antalet olyckor inom industrin ökade. Det stora antalet arbetsolyckor väckte frågor kring skyddsåtgärder och arbetarskydd på statlig nivå.

Genom att fästa antingen den konformade eller spetsiga delen på ögonmagneten fick ögonläkaren ett instrument som med stark magnetism och hög precision kunde plocka ut även små metallflisor som trängt in i ögat.

Efter användning steriliserades den avtagbara delen i alkohol eller i en 5-procentig karbollösning.

 


Senast uppdaterad: 2018-03-09 09:38