Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Syrgasglasögon från Sahlgrenska sjukhuset, som beskrevs av museets grundare Ingeborg Kastman enligt följande: ”Man distribuerade syrgas på detta sätt sedan det började bli vanligt att giva dylik behandling. Det var ganska besvärligt med dessa ”ögon” som ofta gick av – om patienten t. ex. som ofta var fallet ryckte dem bort. Bättre modeller kom i bruk senare.”
Syrgas, livets viktigaste molekyl, beskrevs första gången vetenskapligt av den polske alkemisten Michael Sendivogius som under sent 1500-talet kallade gasen för ”livets elixir”. Det skulle dock dröja till slutet av 1700-talet då den svenske apotekaren Carl Wilhelm Scheele kvantitativt undersökte syre och den moderna kemins fader, naturforskaren Antoine Laurent Lavoisier skulle kalla gasen oxygen (syrebildare på grekiska). Först i början av 1900-talet utfördes experiment för att utröna syrets cirkulatoriska effekter på människan.
November 2017 Liklakan från Romanäs sanatorium
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Det vita bomullstyget med ett korsstygnsbroderat kors är en del av ett liklakan från Romanäs sanatorium. Det användes för att täcka över avlidna patienter i samband med svepningen. En svepning betyder att göra kroppen redo inför begravningen. Kroppen rengörs och kläs i en vit skjorta (svepningsskjorta) eller i den avlidnes egna kläder.
Innan det fanns tillräckliga kunskaper och metoder för att avgöra om en person var död, skedde ibland misstag där människor senare vaknade upp i sina svepningar. Några fall beskrivs av Per Gustav Berg i Svensk mystik (1871). Skräcken för att bli levande begravd eller för att de döda skulle vakna fanns kvar under hela 1800-talet. Ett klassiskt vitt spöke är därför klädd i svepningar och täckt av ett liklakan.
Romanäs sanatorium ligger strax norr om Tranås i Småland. Det byggdes 1905 för lungtuberkulossjuka patienter och fungerade som sanatorium fram till 1940-talet.
Oktober 2017 Nålkortsjournal från 1948
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Narkosjournalen är fylld med små hål längs kanterna. Systemet kallas för nålkort. Varje hål representerar en uppgift om patientens narkos. Genom att klippa bort hål markerades narkosmedel, narkosmetod, eventuella komplikationer, med mera.
För att få fram journaler som stämmer överens fördes en strumpsticka in i samma hål på alla kort och nålkort med bortklippt hål skakades fram.
Systemet var ett sätt att föra statistik eller upptäcka riskkombinationer. Nålkorten och de efterföljande (maskinlästa) hålkorten var föregångare till datorerna som tog över allt mer från 1970-talet och framåt.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Nålkortsjournalerna (eller McBee-korten) köptes in till Sahlgrenska sjukhuset 1948.
September 2017 Massageapparat för trumhinna
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Denna pneumatiska massageapparat för hemmabruk enligt dr Noebel användes under senare delen av 1800-talet för behandling av hörselnedsättning orsakad av skleros (förhårdnad i vävnader).
Slangens munstycke förs in i örat och veven puffar luft mot trumhinnan. Läkare ordinerade att veva 30 gånger per minut och dag under någon veckas tid.
Det fanns även munstycken för luftmassage av nässlemhinnan vid kronisk snuva samt andra pumpmodeller som kunde drivas av trampsymaskinen om sådan fanns i hemmet.
Läkarvetenskapen kom så småningom underfund med att behandlingen snarare kunde förvärra sjukdomstillstånden varför apparaten föll i glömska efter 1930-talet.
Augusti 2017 Dränage
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
I samband med operationer, bölder eller vätskor i kroppens hålrum behöver man ibland lägga dränage. Ett dränage är en liten öppning där blod och andra vätskor kan rinna ut för att till exempel underlätta läkning. Idag består ett dränage av en liten silikonslang som dras ut genom huden och fästs en bit från såret. Innan det fanns fungerande plastmaterial användes istället dränage av glas. Den här modellen av dränagerör användes också för att spola rent i djupare operationssår. Dränagerören hittades 1958 under en vindsröjning på Göteborgs dåvarande barnsjukhus.
Juli 2017 Angiotrib
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Den stora tången med en skruvanordning i handtaget kallas för en angiotrib eller vasotrib. Tången användes för att stoppa stora blödningar. De kraftiga käkarna användes för att krossa den omkringliggande vävnaden som innehöll de blodkärl som behövde kontrolleras. Genom att skruva gick det att öka trycket tills blödningen stoppats. Tången är från 1930-talet och är tillverkad av firma Stille i Stockholm.
Tången är cirka 32 centimeter lång och väger 1,15 kilo.
Juni 2017 Bindtyg
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Det som vid en snabb blick ser ut som en liten väska kan på ett enkelt sätt vikas ut och avslöja ett förvarningssystem för tabletter, ampuller, lösningar och medicinska instrument. Ett sådant fodral kalls för bindtyg.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Bindtyget har tillhört förlossningsläkaren Henric Benckert (1884-1958) som var barnmorskelärare och biträdande överläkare vid Göteborgs barnbördshus och Sahlgrenska sjukhusets kvinnoklinik mellan åren 1917-1949. Det tillverkat av åsneläder, så kallat chagrin, och innehåller bland mycket annat substanser som morfin, stryknin, opium, novokain, och mjöldrygextrakt.
Maj 2017 Pyknometer
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Den lilla glaskolven med den nedstuckna kvicksilvertermometern kallas för pyknometer. Med hjälp av den går det att räkna ut ett ämnes täthet, alltså vilken densitet ett ämne har. Ett ämne med hög densitet väger mer än ett ämne med låg densitet i samma mängd.
Inom medicin och sjukvård kan man bland annat använda en pyknometer för att beräkna rätt mängd av den verksamma (aktiva) ingrediensen i ett läkemedel. Ett sätt är att väga en vätska med känd densitet som sedan jämförs med vikten av det ämne som ska beräknas. Om ämnet är ett pulver, kan man lösa upp det i vätskan. Termometern behövs då temperaturen påverkar densiteten.
April 2017 Doktor Westrings stensamling
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Blås-, njur- och gallstenarna är insamlade av överläkaren Pehr Christopher Westring under tidigt 1800-tal. Bland stenarna finns exemplar som är utopererade, funna vid obduktion och stenar som kommit ut naturligt vid urinering. Bland de största exemplaren syns en njursten upphittad i njuren hos en oxe (övre vänstra hörnet) samt en njursten från bryggare Sandberg, funnen vid obduktion 1829 (mitten, översta raden).
Westring var den första kirurgen från Göteborg som specialiserade sig på att kirurgiskt krossa och operera stenar som befann sig i urinblåsan eller fastnat i urinröret. Gallsten och njursten som inte vandrat ned till urinblåsan gick inte att opereras vid tiden.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Blås- och njurstenar bildas antingen i samband med en infektion eller på grund av överskott av kalciumsalter i urinen. Gallsten bildas i gallblåsan, många gånger orsakar de inga symptom. Faktorer som övervikt, diabetes och höga blodfetter ökar dock risken för gallstensproblem.
Mars 2017 Torsionsvåg
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Månadens föremål är en torsionsvåg från 1940-talet tillverkad av företaget Hartmann & Braun. Med vågen kan man mäta vikt i milligram, det vill säga en tusendels gram.
Att torsionsvågar kan ge utslag på ytterst små mängder utnyttjades inom fysiologiska undersökningar där man bland annat kunde mäta alkoholhalten i blodet genom att ett blodprov vägdes och analyserade med kemiska metoder (blodprov enligt Widmark). Metoden användes under 1940,-50 och -60 tal innan den ersattes av andra mätmetoder.
Principen bakom torsionsvågar upptäcktes under slutet av 1700-talet. Fördelarna med vågen har haft stor nytta för vetenskapliga experiment gällande kraft, som gravitation och magnetism.
Februari 2017 Sahlgrenskas första filmkamera -Magazine Ciné-Kodak
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
I en reklamkampanj från 1937 beskrivs kameran som: ”den lilla amatörkameran med proffskamerans möjligheter”. Kanske var det just därför som kameran köptes in under 1940-talet som Sahlgrenska sjukhusets allra första filmkamera. Kameran är tillverkad av Eastman Kodak Company i Rockester, New York och är av märket Magazine Ciné-Kodak som tillverkades år 1936-1945.
Kameran laddas med en 16 millimeters filmkassett, är helt mekanisk, och utrustad med fjädermotor. Filmhastigheten är 8, 16 eller 64 bilder per minut och det fanns möjlighet att filma både med svartvit film och med 30-talets nymodighet färgfilmen Kodachrome som lanserades 1935.
Januari 2017 Katalog med inredningsprover och analysresultat avseende arsenik
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
I början av 1900-talet och några decennier framåt i tiden analyserade apoteket Kronan i Göteborg olika material från göteborgarnas hem. Ett stort antal materialkategorier som tapeter, golvbeläggningar och inredningstyger testades för att få fram vilka material som var säkra, respektive vilka som innehöll den giftiga arseniken. Det var främst pigmentfärger som kunde innehålla arsenik i naturlig form.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Provbitarna testades genom torrkokning i apotekets labb varpå en reduktion av eventuella arsenikföreningar till arsenikväte (arsin) gav en svartfärgad arsenikfällning, en så kallad arsenikspegel, i en glaskapillär eller på en porslinsyta.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Katalogen med provbitar och analysresultat förenklade svaret på frågan från kunderna om deras inredningsmaterial innehöll arsenik. Katalogen täcker åren 1907-1938. Från 1930-talet ersattes analysmetoden (Marsh-testet) med modernare metoder.
