Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Lyktan är från början av 1800-talet, och är av samma typ som nattsköterskorna använde när de gick rond genom salarna på det första Sahlgrenska sjukhuset (som låg vid korsningen Postgatan/Smedjegatan, vid Kronhuset). En likadan modell använde även Florence Nightingale när hon arbetade vid en sjukstuga i turkiska Scutari. Det är alltså en sådan lykta som gjorde henne känd som ”damen med lampan”.
Florence Nightingale utbildade sig till diakonissa. Efter det anslöt hon sig till Röda Korset för att vårda sjuka och skadade soldater under Krimkriget . Hennes insatser med god hygien och näringsrik mat revolutionerade sjukvården för soldaterna. Dödstalen sjönk från 40 % till runt 2 %. Dessutom förde hon noggrann statistik och utformade ett nytt sätt att presentera den på – rosendiagram. Tillbaka i Storbritannien 1857 fortsatte hon att arbeta med hygien, sanitetssytem och vårdadministration. Hon utvecklade det nya yrket och grundade 1860 den första skolan för sjuksköterskor vid St. Thomas Hospital.
Lyktans över- och underdel är av hamrad mässingsplåt och runt sitter ett vaxat tyg. Designen är traditionell turkisk och anses vara ett tidigt massproducerat handarbete. I locket sitter en bygel med krok för att kunna hänga upp lyktan vid sjuksängarna.
November 2018 Réaction de Zambrini
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Den här månaden visar vi upp ett ”kit” med provrör och reagensvätska för att enkelt ta ett salivprov. Personen spottar saliv i provröret och sedan droppas reagensvätska ner i röret. Röret skakas och saliven reagerar med vätskan och ger den en viss färg. En medföljande färgskala används för att tolka det aktuella provet. Med i lådan följer också en mycket noggrann instruktion med allt från hur patienten först skall slicka sig om läpparna, hur mycket saliv som ska spottas i röret och hur mycket reagensvätska som skall tillsättas, till hur det skall skakas och slutligen stängas igen med korken.
Det var den italienske läkaren Fausto Zambrini (född 1883) som introducerade detta test 1933. Syftet var att mäta kroppens vitalitet och motståndskraft. Provet användes för att ställa prognos vid olika sjukdomstillstånd. Saliv är en del av det humorala immunsystemet som hjälper oss att motstå infektioner. Färgskalan som användes för att läsa av provet går från ingen till stark resistens, motståndskraft.
Lådan med innehållet skänktes till museet av Barnsjukhuset 1963. På flera av provrören finns patienternas namn kvar att läsa.
Oktober 2018 Karrafin
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Karaffinen som är en tillbringare för vatten har tillhört en 14-årig pojke som hette Gustaf. Han fick den då han vårdades på Sahlgrenska sjukhuset 1896. Gustaf hade råkat ut för en olycka på skolgården där han skadade ryggen. Han drabbades även av TBC i foten och det gick så illa att benet behövde amputeras. Gustaf beskrivs ha varit enastående tålig och skall ha uthärdat operationerna och omläggningarna sammanbitet och med lugn. Tyvärr slutar det olyckligt och han avlider ett år senare.
Det var sköterskan Emma Klingberg som gav honom karaffinen i gåva då hon skötte om honom. Klingberg var översköterska på kirurgavdelningen och även föreståndarinna vid sjuksköterskeskolan (då låg sjukhuset vid Grönsakstorget, i det som idag kallas för ”Pedagogen” som tillhör Göteborgs Universitet). Hon hade utbildat sig i Uppsala vid Röda Korsets sjuksköterskeutbildning. Den hade sin förebild i Florence Nightingales skola i London, och Klingberg blev den som införde de nya kunskaperna på Sahlgrenska då skolan där öppnade 1877.
September 2018
Eguisier’s irrigator
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Pumpen Eguisier’s irrigator har använts till lavemang med exempelvis ”havresoppa” och kommer från Sahlgrenska sjukhuset. Den beskrevs som ”. . . önskvärd att ha på alla sjukhus. Då den kan kompletteras med olika irrigatorrör kan man använda den i så gott som alla slags insprutningar”.
Det lilla vredet vid kopplingen till slangen sätter på eller stänger av lavemanget, och det stora vredet justerar trycket från strålen. Pumpen stod på ett bord samtidigt som patienten låg i sängen med slangen i ändtarmen för att få lavemang. Patienten själv kunde alltså nå vredet och bestämma över sitt lavemang. Pumpen avlöstes av enklare skölj- och lavemangskannor i början av 1900-talet.
Ordet irrigera betyder duscha eller skölja. Apparaten uppfanns 1843 av den franske gynekologen Maurice Eguisier. Den användes för att skölja olika kroppsöppningar, exempelvis tarmen, öronen eller bihålorna. Den blev framförallt vanlig att användas vid vaginal sköljning, och då som preventivmedel för att spruta upp spermiedödande medel. I rikare familjer kunde man ha sin egen irrigator i hemmet, men få är bevarade.
Augusti 2018
Väst med monogram
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Västen bars av en patient på Göteborgs Epidemisjukhus och är stämplad med årtalet 1934. Den är sydd i fyra lager oblekt bomullstyg och har knappar av tenn. Materialet till knapparna valdes för att det är tåligt och klarar sig genom mangling.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Förutom årtalet finns även ett stämplat monogram, symbolen för Göteborgs Epidemisjukhus. Monogrammet är ritat av dåvarande inköpschef Gösta Svenning. Han var en skicklig tecknare och ritade även monogrammen till de övriga sjukhusen. Västen märktes för att den skulle kunna komma tillrätta om den skulle råka komma bort, exempelvis om en patient var på permission.
Göteborgs Epidemisjukhus öppnades 1886 i Annedal. Det var första sjukhuset i Sverige som från början byggdes med syftet att isolera de sjuka vid vissa smittosamma sjukdomar eller stora epidemier.
Juli 2018
Pulverdispenseringsapparat
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Medicin i pulverform har troligtvis varit vanligt sedan 1700-talet. Det var förpackat i kuvert och blandades ner i ett glas vatten som patienten drack. Från början blandade och doserade apotekaren pulvret individuellt till varje patient. Ordet dispensera betyder just att fördela och dela ut läkemedel.
Under tidigt 1900-tal kom dispenseringsapparaten som gjorde det möjligt att snabbt och enkelt paketera en större sats färdigblandad pulvermedicin i exakta doser. Patienten köpte sedan kuvert utifrån läkarens ordination.
Tillvägagångssättet var följande: en större mängd färdigblandat pulver hälls i tratten. I botten finns ett skjutreglage som i utgångsläget stänger för tratten nedtill. Genom en fjäderkonstruktion flyttas reglaget så att tratten öppnas och pulver från tratten släpps ner i ett rymdmått. Detta mått kan justeras genom att skruva på ett annat reglage för att få rätt dos. När fjädern släpps tillbaka så stängs tratten, och pulverportionen glider med måttet och släpps ner genom en liten tratt som fyller ett pulverkuvert. Kuvert efter kuvert fylldes tills dess det åter var dags att fylla på den stora tratten med en ny blandning.
Juni 2018
Allembic Salleron - destillationsapparat
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Tidigare hade varje apotek ett eget ”labb” där läkemedlen tillverkades på plats. Det var exempelvis vanligt att göra dekokter av örtmediciner på sprit. För att kontrollera alkoholprocenten användes en liten destillationsapparat för laboratoriebruk. Den var vanlig från 1850-talet till 1930-talet. Namnet kommer från den franska upphovsmannen Jules Salleron.
Spriten som ska kontrolleras hälls i glasbehållaren. En oljelampa hettar upp vätskan till ångfas. Ångan stiger uppåt genom ett glasrör och en gummislang till den andra behållaren, in i ett spiralformat kopparrör. Plåtbehållaren som omger röret är fylld med kallt vatten som kyler ner gasen så att den åter blir en vätska som droppar ner i ett mätglas.
Eftersom etanol, alkoholen, blir gasformig vid låg temperatur stiger den först och det är ren alkohol som hamnar i mätglaset. Destillerat vatten fylls sedan på så att mängden vätska blir densamma som hälldes i glasbehållaren från början. Då mäts alkoholhalten och temperaturen, och genom en tabell kan sedan alkoholprocenten läsas av.
Maj 2018
Pedograph
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
En pedograph användes för att analysera fotavtryck. Denna är av märket Scholl och typen av apparat kom i bruk 1917. Det utställda föremålet har funnits på Styrsö vårdcentral och skänktes till museet 2014.
Pedographen fungerar som en stämpeldyna. Undersidan av en gummiduk färgas in med ett tunt lager stämpelfärg. Duken rullas sedan ut en bit ovanför ett papper, en speciell förtryckt blankett. När patienten placerar sin fot och trycker till bildas ett avtryck av fotsulan.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Fotanalyser görs för att rätta till anatomiska problem med fötterna, felaktiga vinklar, plattfot eller höga fotvalv. Det kan påverka kroppshållningen och leda till värk i exempelvis nacke eller höfter. Genom avtrycken kan behandlande personal se vilken typ av inlägg och stöd som behövs. Idag görs liknande analyser av fotavtryck, men nu med hjälp av laser eller digitala ”stämpeldynor”.
April 2018 Blodtransfusionsapparat
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Apparaten köptes in till Sahlgrenska år 1922 och användes för att överföra blod från en person till en annan, blodtransfusion. Tekniken utvecklades av den tyske läkaren Franz Öhlecker. Det var en ny metod där man dels kunde kontrollera mängden blod, och dels hindrade farliga luftbubblor att komma in i blodet. En glaskanyl sattes in i givarens ven och den andra i mottagaren. Överföringen skedde alltså direkt från en person till en annan. Idag görs inte transfusioner på detta sätt då det finns risk att föra över olika blodsmittor.
Första experimenten att bota sjuka personer genom att ge nytt och friskt blod skedde i slutet av 1600-talet, och då genom blod från ett får som överfördes till en människa. Det första försöket med blod från en människa till en annan människa gjordes 1818. Det var dock farliga ingrepp som kunde leda till döden.
Fotograf: Illustration från Franz Öhleckers originalmanuskript (Public Domain)
Det stora steget för att lyckas med transfusioner skedde 1901 då Karl Landsteiner upptäckte att vi har olika blodgrupper. Genom att studera blod från olika personer och hur blodplättarna reagerar på olika sätt vid olika blandningar kunde Landsteiner dela upp människorna i fyra blodgrupper, A, B, AB och 0. Detta gav kunskap om vilka blodgrupper som kan ta emot blod från varandra.
Mars 2018 Sjuksköterskebrosch ”Röda lejonet och solen”
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Broschen bär tecknet för Röda lejonet och solen, ett iranskt tecken för sjukvård inom Rödakorsrörelsen. Under åren 1932-1934 bjöd den iranske ledaren Reza Shah Pahlavi in en grupp svenska sjukvårdare för att utbilda landets krigsmakt i modern sjukvård. Gruppen leddes av fältläkaren Gustaf Möller. I gruppen ingick också läkaren Einar Fagerström och Rödakors-sjuksköterskorna Aina Rietz, Dagny Olson, Märta Jenner och Valborg Larson.
Den krönta mässingsbroschen visar en sol och ett lejon med ett höjd svärd. Nedanför lejonet syns två ormar som dricker ur en skål. Allt är inramat av en ek- och lagerkrans. Lejonet, solen och kronan symboliserar statsmakten. Ormarna som dricker ur en skål är ett tecken för läkekonst. Den omgivande ek- och lagerkransen står som symbol för makt, ära och visdom.
Röda lejonet och solen är fortfarande ett officiellt emblem för Röda korset men används inte längre. Efter den iranska revolutionen 1979 används istället den röda halvmånen. Broschen har tillhört Märta Jenner.
Februari 2018 Läkemedel med amidopyrin
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
De små läkemedelsförpackningarna innehåller ämnet amidopyrin, ensamt eller tillsammans med andra substanser som exempelvis koffein. Amidopyrin användes från slutet av 1800-talet som smärtstillande och febernedsättande medel i samband med en mängd olika sjukdomstillstånd, allt från huvudvärk till tuberkulos.
1924 rekommenderades amidopyrin som en behandling mot mässling av läkaren Max Loewenthal, en behandling som beskrevs som lika effektiv som kinin mot malaria, ett påstående som visade sig vara felaktigt. Från 1940-talet behandlades istället riskgrupper med blodserum i samband med mässlingsutbrott och från 1960-talet finns effektiva vaccin.
Under 1930-talet och framåt kom allt fler rapporter som visade att amidopyrin kunde orsaka mycket allvarliga blodskador som innebar en brist av vita blodkroppar(agranulocytos). På grund av dess effektivitet som smärtstillare och febernedsättare skulle det dröja innan läkemedel innehållande amidopyrin togs ur bruk i Sverige, något som skedde under 1950- och 1960-talen.
Januari 2018 Underrättelser om barnsjukdomar och deras botemedel
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Böckerna från 1771 och 1828 är två exemplar av Nils Rosén von Rosensteins Underrättelser om barns sjukdomar och deras botemedel. Med början 1753 publicerades den som artiklar i Kungliga Vetenskapsakademins almanacka. Artiklarna samlades sedan i bokform och gavs ut i flera utgåvor fram till 1851. Boken översattes också till flera europeiska språk. Nils Rosén von Rosenstein var den första svenska läkare som på allvar intresserade sig för barns sjukdomar och brukar kallas för den svenska barnmedicinens fader. Boken innehåller kapitel om allt från amning till förstoppning, smittkoppor, mask och skabb.
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Som läkare var han en föregångare när han uppmanade till amning, koppympning, kinin mot malaria och en återhållsam syn på nyttan med åderlåtning av små barn. Men det betydde inte att han var en motståndare till tidens sjukdomssyn och behandlingar, något som bland annat syns i hans rekommendationer mot kikhosta där både kräkmedel och åderlåtning tas upp som behandlingssätt.
