2022

December: Guldängeln från Lillhagens sjukhuskyrka

Den lilla barngestalten med vingar är en så kallad putto eller putti, som har hängt över predikstolen i Lillhagens kyrkan. Kyrkan byggdes samtidigt med sjukhuset och stod klar 1932. Puttin är tillverkad i snidad furu och är målad med guldbrons, i handen håller den ett litet blått kors. Det svartvita fotot är taget i början av 1935, samma år som kyrkan invigdes officiellt. På fotot syns altartavlan där två påskpsalmer är uppsatta. Det är psalm 108: ”Han lever! O min ande, känn” och psalm 487 ”I hoppet sig min frälsta själ förnöjer”, båda skrivna av Johan Olof Dahlin. Psalmerna är hämtade från 1819 års psalmbok. Efter fyrtio år avslutades den kyrkliga verksamheten och kyrkan avkristnades 1975.
Efter avkristnandet spreds kyrkans föremål till kyrkor och församlingar i närområdet. Puttin och några andra föremål från Lillhagens kyrka hamnade i Säve kyrka och lämnades till Lillhagens museum 1996.

November: Måltidsbricka från Centralköket vid Lillhagens sjukhus

Fram till 1996 då centralköket vid Lillhagens sjukhus lades ner tillagade köket tusentals portioner mat varje dag. Maten skickades inte bara till Lillhagens sjukhus utan också till Backadalens sjukhem, S:t Jörgens sjukhus, Lundby sjukhus, med flera. Uppläggning av mat och att placera brickorna (inbrickning) i värmevagnar sköttes med hjälp av ett löpande band. Vid första stationen lades brickor på bandet tillsammans med en korthållare och ett kostkort. På kortet stod bland annat hur stora portionerna skulle vara till varje patient. Kostkortet märktes även med olika färger för att signalera dietmat eller soppa. Sedan åkte brickorna vidare. Den andra stationen kunde vara kött, sedan potatis och mos, och tillslut sås och sky, och så vidare. På andra sidan bandet lades samtidigt varma tallrikarna på. Längst ner på bandet satt den som lyfte in brickorna i vagnarna. Att placera de färdiga matbrickor i vagnarna var ett slitsamt jobb på grund av alla lyft. Brickorna lyftes in från låg höjd upp till huvudhöjd. Varje måltid innebar 600 brickor per band. Att sköta inbrickning och utbrickning av frukost innebar att över 1300 brickor lyftes in. Efter lunch och middag hade över 3000 brickor hanterats på en dag.

Oktober: Läkemedel i gelatin

Månadens föremål är en bok från 1873 fylld med läkemedel.  Boken innehåller gelatinblad uppdelade i små kvadratiska rutor. Varje ruta innehåller en viss mängd läkemedel. Hur stor mängd och vilket läkemedel rutorna innehåller finns antecknat på sidorna. Ett vanligt läkemedel som doserades på det här sättet var morfinsalt som kunde lösas upp och injiceras under huden. Morfin var ett nytt smärtstillande läkemedel under 1800-talet och syntetiserades ur opiumvallmo första gången 1804. Gelatinbladen användes även för andra läkemedel, till exempelvis för kinin mot malaria.

Tekniken att dosera och binda läkemedel i gelatin var en bra metod för att enkelt förvara och mäta upp olika mediciner. I samtida reklam lyfts också fördelarna med en längre hållbarhetstid. Läkemedlen i här bokens snart 150 år gamla gelatinblad har dock för länge sedan passerat bäst före datum.

Boken har tillhört en doktor Dankertsen som var läkare i Tromsö under slutet av 1800-talet.

Handskriven text på försättsbladet: Gelatina medicate in lamellis, tillhört doktor Dankertsen, Tromsö och är använda av honom från 1873.

September: Lokalbedövning 

Den här tuben med lokalbedövande kylspray kommer från sjukhuset som fanns inom Känsö karantänsanläggning (1804–1934). Under slutet av 1800-talet utvecklas bedövning i olika former. 1892 tar den franska läkaren och apotekaren Jules Bengué fram flytande etylklorid i sprayform för att använda som lokalbedövning. När etylklorid sprayas på huden skapas en kraftig kyla som blockerar nervernas signalöverföring och minskar smärtan. Kylsprayen används främst vid mindre kirurgiska ingrepp. Förutom lokalbedövningsspray tar Jules Bengué fram olika former smärtstillande liniment och salvor som säljs på den amerikanska marknaden under det anglifierade namnet Bengay.

Idag används kylsprayer mest i idrottssammanhang för att lindra skador som stukningar och sträckningar, men kan också användas tillsammans med bedövningssalvor innan nålstick eller andra liknande ingrepp i huden.

Augusti: Ballonger och ballongpump

De färgglada ballongerna och de lika färgglada ballongpumparna i museets samlingar kommer inte från ett barnsjukhus eller någon festlig tillställning. Ballongerna och pumparna kommer från arbetet med att utveckla en vacuumextraktor, eller sugklocka under 1950-talet. Läkaren som utvecklade sugklockan hette Tage Malmström (1911-1995). Han tog fram den första fungerande sugklockan i ett arbetsrum i källaren på Kvinnokliniken på Sahlgrenska sjukhuset, där han arbetade som förlossningsläkare under 1950- och 1960-talet.

En viktig del i arbetet med sugklockan var att få den att fästa på barnets skalp med rätt kraft. Inte så lite att den släppte, men inte heller med så stor kraft att det skadade barnet. I arbetet använde sig Malmström av den sortens ballonger som finns bevarade på museet tillsammans med ballongpumparna. Han testade även vacuumextraktorn på sig själv och det berättas att han många gånger kom hem med röda fläckar i pannan efter arbetsdagens slut. Malmströms sugklocka är ett viktigt förlossningsinstrument och modellen används fortfarande idag.

Juli: Gregersons Benzidinprov 

Gregersons Benzidinprov är ett avföringsprov för att spåra blod i avföringen. Provet användes för att upptäcka blod som inte är synligt för ögat men som är av tillräckligt stor mängd för att det kunna vara ett symptom på sjukdom. Provkitet såldes av läkemedelsföretaget AB Leo (1914–1986) och innehåller reagenspulver, kontrollpapper, ättiksyra och provtagningsstickor. Testkitet innehöll ursprungligen även mätglas:

Vidare finnas i förpackningen övriga nödvändiga utensilier för provet. Träpinnar för uttagning av faecesproven, objektglas, ett mätglas (a 5 cm3) för uppmätning av ättiksyran, glasstav samt kontrollpapper. Allt finnes sålunda bekvämt samlat i förpackningen.

Juni: Grötskål i tenn

Månadens föremål är en grötskål i tenn. Skålen är en del av en tennservis som använts på Göteborgs barnbördshus. Tennföremålen hittades på vinden på barnbördshuset vid Sprängkullsgatan, där de hamnat efter att de blivit omoderna kring sekelskiftet 1900.

Från 1700-talet och framåt var tallrikar, muggar, glas och skedar av tenn vanliga inventarier på sjukhus och vårdinrättningar och användes till mat och dryck. Även andra föremål som pottor och kokkärl tillverkades i tenn. För att rengöra tennföremålen användes skursand. En gång i veckan anställdes en person som en fick i uppgift att för hand skura alla tennföremål. Skursand var länge det enda putsmedel användes för att få bort missfärgningar och bestod av en finkornig sand, där de grövre kornen silats bort.  När tennföremålen blivit allt för slitna och buckliga skickades de till en tenngjutare som återställde dem till sin ursprungliga form och vikt. Tennserviserna ersattes så småningom av porslin och bestick tillverkade av nysilver (alpacka) som blev populära i slutet av 1800-talet.

Maj: Donationstavlor

Månadens föremål maj: I museets samlingar finns många olika typer av föremål som samlats in från 1940-talet och framåt. På 1950-talet började föremålen skrivas in i ett register. De första föremål som registrerats är två förgyllda donationstavlor från Sahlgrenska sjukhuset som visar vilka personer som skänkt pengar till sjukhuset och hur mycket de skänkt. Tavlorna är tillverkade vid två olika tillfällen. Den första tavlan tillverkades när det nya Sahlgrenska sjukhuset öppnade vid Grönsakstorget 1855. Högst upp står Niclas Sahlgrens donation från 1772 som gjorde det möjligt att skapa det sjukhus som öppnar 1782. Lite längre ner går det att hitta Aron Oterdahls donation, dels i pengar, dels i form av det hus på Östra Hamngatan 11 dit sjukhuset flyttar 1823.

Den andra donationstavlan tillverkades till sjukhusets 100-årsjubileum 1882. Här finns Oscar Ekmans donation med. Makarna Oscar och Maria Ekman var engagerade filantroper och skänkte pengar till flera stora projekt, bland annat Göteborgs högskola. Efter Oscar Ekmans död lät familjen Ekman bygga det Ekmanska sjukhuset som sedan donerades till Örgryte kommun.

I museets föremålskatalog går det att läsa att den äldre donatavlans nedre del var i dåligt skick på grund av ett intensivt putsande. Att bara halva tavlan skadats berodde på att tavlan hängde på en sådan höjd att det utan ansträngning gick att nå upp till årtalet 1816. 1960 restaurerades båda tavlorna och spåren av decenniers nit och slit försvann.

Tavlorna är stora, 175 cm x 200 cm. 

April: Kastrull för desinficering

Före engångsmaterialets tid desinficerades en betydligt större del av sjukvårdsutrustningen för att sedan återanvändas. Förutom om att sterilisera sprutor och operationsknivar rensades och kokades lavemangspipar för att rengöras mellan användningarna. Lavemangspiparna var tillverkade av ebonit, som är ett gummimaterial. Om kastrullen med piparna glömdes bort och torrkokade, smälte lavemangspiparna ner till ett knäckliknande material som spred en skarp lukt av bränt gummi. En av kastrullerna användes som undervisningsmaterial för att visas upp som ett varnande exempel på hur det kunde gå. Kastrullen hamnade så småningom i museets samlingar efter att lavemangspiparna av ebonit ersatts av engångspipar av plast i början av 1960-talet.

Mars: Dockor

Läkarna som går rond, sjukvårdsbiträdet, sjuksköterskan utbildad på Röda Korsets sjuksköterskeskola och laboratoriearbetaren ingår alla i den dockgrupp som tillverkades i mitten av 1960-talet av konstnären och mångsysslaren Gurli Taube. Dockorna i sina tidstypiska kläder är tillverkade av piprensare och flörtkulor och har alla personliga drag både i fråga om kläder, attiraljer och uttrycksätt. Många av dockorna har direkta förlagor, den långa ljushårige läkaren som går ronden är till exempel överläkaren och professorn Erik Wassén (1901-1981).

Sjukhusgruppen skänktes till medicinhistoriska museet av de elever från Göteborgs sjuksköterskeskola som utexaminerades våren 1964 och har tidigare kunnat ses i museets utställningar.

Februari: Askkopp - kranium i gips

Under slutet av 1800-talet ägdes askkoppen av överläkaren på kirurgavdelningen, Alrik Lind (1844-1898). Under hans tid som överläkare låg Sahlgrenska sjukhuset vid Grönsakstorget (1855-1900) i den byggnad som idag kallas för Pedagogen. Under Linds tid som kirurg upptäcktes både narkos och det bakteriologiska genombrottet inträffade, något som ledde till att antiseptiska medel började att användas. Narkos och antiseptik revolutionerade kirurgin och gjorde bland annat bukoperationer möjliga. Desinfektionsmedel, som karbolsyra, användes så rikligt att lukten fortfarande satt kvar i väggarna när den blivande sjukhusdirektören Hugo Höglund (1889-1975) flyttade in på den tidigare överläkarens kontor 1927, då som chef för Arbetsförmedlingen. Askkoppen stod kvar på sjukhusdirektörens skrivbord i 25 år (”inte för att jag behövde någon extra påminnelse om min egen dödlighet, det ska alla veta, utan för att vi trivdes ihop”) innan han överlämnade den till Ingeborg Kastman (1901-1995) som han stöttade i arbetet med att skapa ett medicinhistoriskt museum på Sahlgrenska sjukhuset i Änggården (1898-). När museet slutligen hamnade på Östra Hamngatan 11 kom askkoppen till den byggnad där Sahlgrenska sjukhuset legat under åren 1823-1855. På undersidan av gipskraniet går det att läsa Kastmans omisskänneliga versala handstil: ”Askkopp, stod på överläk. Linds rum”. Så kärnfullt går det att sammanfatta 150-år av medicinhistoria.

Januari: Bårkärra

Bårkärran för patienttransporter köptes in till Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset 1876.
Den såldes av firma Euduard Lipowskys (fabrik av apparater för sanitära ändamål och redskap för sjukvård). Bårkärran är utrustad med avtagbar korg, har tillhörande skyddstak, sjögräsmadrass och brunt linneöverdrag. Den är byggd för att transportera patienter utomhus och användes bland annat, tillsammans med andra vagnar och droskor, när sjukhuset flyttade sina patienter från det gamla sjukhuset vid Grönsakstorget upp till sjukhusets nuvarande placering i Änggården år 1900.

Bårkärran som fungerade som Sahlgrenska sjukhusets första ambulans köptes in till en kostnad av 322 tyska riksmark och betalades med hjälp av en vacker bankväxel från Göteborgs Enskilda Bank.

Den kom sedan att hamna på det gamla sjukhusets vind där den togs till vara av sjukhusdirektören Hugo Höglund (1889-1975) som sedan såg till att den skänktes till museet under 1950-talet.

Senast uppdaterad: 2022-12-01 09:17

Har du en synpunkt eller fråga om webbsidan?

Ta kontakt med webbansvarig här

• Lämna en synpunkt om webbsidan via ett kontaktformulär
  Förnamn Efternamn

  Meddelande *

  E-post *

  Telefonnummer

  Skicka kopia på meddelandet

  Jag vill ha svar

Dela gärna denna sida via:

---