Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

2024

April: Narkosutrustningfrån 1870-talet

Månadens föremål är en narkosutrustning från 1870-talet där narkosmedlet fördes in via en öppning i luftstrupen. Fram till mitten av 1900-talet gavs narkos oftast med hjälp av eter eller kloroform som inhalerades via näsa och mun. Vid oral kirurgi i svalg eller munhåla var den typen av narkos opraktisk. 1871 införde den tyske läkaren Friedrich Trendelenburg (1844–1924) en teknik där narkosmedlet inhalerades via en öppning i patientens luftstrupe (trakea). Eter eller kloroform droppades på ett tyg som spänts på en ram ovanför konen.  I konen fanns hål som gjorde att frisk luft blandades med ångorna från narkosmedlet. Röret som går från konen gjorde att kirurgen kunde arbeta nära patienten utan att störa narkosen. Till utrustningen hörde också en uppblåsbar gummipropp som förhindrade blod från att rinna in i luftstrupen.

Friedrich Trendelenburg utvecklade flera ingrepp och tekniker. Bland annat Trendelenburgs test för att bedöma höftens rörlighet, Trendelenburgs tecken för att upptäcka svaghet i höftmuskelaturen och Trendelenburgs position, där patienten ligger med huvudet lägre än fötterna för att underlätta vissa kirurgiska ingrepp i buken. Friedrich Trendelenburg utvecklade även metoder för att behandla blodproppar i lungorna, lungemboli. Det första lyckade operationen där en blodpropp avlägsnades från lungartären utfördes 1924 av en av hans studenter, kirurgen Martin Kirschner.

Narkosutrustning
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Narkosutrustning
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Narkosutrustning
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Mars: Dr. M.M. Marbels blodcellsräknare

Dr. M.M. Marbels blodcellsräknare
Fotograf: Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)


Månadens föremål är Dr. M.M. Marbels blodcellsräknare som från 1920-talet användes för att snabbt räkna och dokumentera blodceller som röda- och vita blodkroppar. Apparaten var lågteknologisk men effektiv. Med hjälp av blodcellsräknaren gick det att räkna och registrera antalet blodceller utan att behöva ta ögonen från mikroskopet.

Blodcellsräknaren är ingen miniräknare utan en räknare med 8 olika register för att registrera blodkropparna. Räknaren underlättade arbetet för många laboratorieassistenter som utförde en blodräkning, det vill säga när ett blodprov sattes under ett mikroskop så att blodkropparna kunde räknas.

Under 1950-talet togs nya mätmetoder fram då man med hjälp av den så kallade Coulter-principen gjorde det möjligt att göra snabba och helt automatiserade blodanalyser. Manuella räkningar görs fortfarande, då de i vissa fall kan ge en mer detaljerad information än en automatisk analys.

Resultatet av en blodkroppsräkning används bland annat till att identifiera olika sjukdomstillstånd, hitta orsakerna till sjukdomen eller inför en medicinsk behandling. 

Dr. M.M. Marbels blodcellsräknare
Fotograf: Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Februari: Armprotes

Månadens föremål är en armprotes som har tillhört Johan Linde (1873–1945). 1923 förlorade han sina armar i en olycka på sitt arbete på Syntes AB i Nol, när han brände sig på en oisolerad transformator. Ambulans tillkallades från Göteborg. Men då det skulle ta tid för ambulansen att komma fram lades Johan på en kärra dragen av två hästar och kördes mot Göteborg. I Bohus mötte ambulansen upp och han togs till Göteborg för vård, men ingen av armarna kunde räddas.

Johan Linde rehabiliterades på Vanföreanstalten där han fick sina proteser tillverkade av chefsläkaren vid Vanföreanstalten, Helge Camitz. Proteserna är av en så kallad Sauerbruch-modell. Efter en lyckad rehabilitering kunde han återgå till sitt arbete som inspektör vid fabriken. Han trivdes aldrig med sin vänstra armprotes som efter en tid lämnades tillbaka till Vanföranstalten. Den högra armprotesen hittades vid en vindsröjning och skänktes till Medicinhistoriska museet av familjen.

Armprotes
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Armprotes
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Armprotes
Fotograf: Thomas Gütebier, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Januari: En familjehistoria av läkemedel

Månadens föremål är en samling med läkemedelsförpackningar som donerats av en familj till Medicinhistoriska museet. Till en början rörde sig gåvan om några äldre läkemedelsförpackningar från 1950-talet, men i samband med att gåvan överlämnades till museet visade det sig att familjen, två vuxna med två barn, sparat samtliga av sina läkemedelsförpackningar i en låda uppe på vinden. Föräldrarna hade även, efter att barnen blivit vuxna, fortsatt spara sina läkemedelsförpackningar upp i hög ålder. Åkommorna som behandlades var allt från barnsjukdomar till diabetes, högt blodtryck, artros och urinvägsinfektioner. Samlingen av läkemedelsförpackningar är både en tidskapsel och ett exempel på den stora mängd läkemedel som en vanlig familj kan inta under en livstid.   

Läkemedelsförpackningar
Fotograf: Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Läkemedelsförpackningar
Fotograf: Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Läkemedelsförpackningar
Fotograf: Foto: Annika Engström, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Senast uppdaterad: 2024-03-28 18:01