Sahlgrenska sjukhusets historia

När sjukhuset öppnar 1782 finns det plats för 24 patienter. Tio platser är friplatser mot uppvisande av intyg från prästen. Sahlgrenskas förste läkaren heter Pehr Dubb. Han är också är sjukhusets styrelseman fram till 1804. Här finns också en kirurg, en hushållerska, en piga och en dräng. Sjukhuset flyttar till Östra hamngatan 1823.

Mellan åren 1823–1855 ligger Sahlgrenska sjukhuset på Östra Hamngatan 11. Huset ägs från början av handelsmannen Aron Oterdahl som testamenterar huset till Sahlgrenska sjukhuset. På sjukhuset finns läkare, kirurg, sjuksköterskor, dräng och piga. Sjukhuset har både privata sjukrum, allmänna sjukrum och en avdelning för barnafödslar. Vid förlossningar tillkallas stadens barnmorska.

Fram till mitten av 1840-talet finns inga möjligheter till kontrollerad narkos. Innan dess görs ingrepp och operationer vanligtvis utan bedövning. Sjukhuset vid Östra hamngatan har som mest plats för 80 patienter. I mitten av 1800-talet ökar Göteborgs invånarantal kraftigt. Det Sahlgrenska sjukhuset räcker inte längre till och de styrande i Göteborg bestämmer sig då för att bygga nytt. Det nya sjukhuset byggs på platsen för den gamla bastionen Carolus Dux och öppnar för patienter i april 1855.

Från 1848 är Sahlgrenska sjukhuset inte längre ett privat sjukhus. Och från och med nu heter sjukhuset Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset (ASS). Namnet används mellan åren 1848–1936, innan sjukhuset återgår till sitt ursprungliga namn.

Under tiden som sjukhuset ligger på den här platsen sker stora omvälvningar inom medicinens område. Narkos och bedövning upptäcks i mitten av 1800-talet och det bakteriologiska genombrottet som sker i slutet av århundradet.

1875 flyttar barnbördsavdelningen och den barnmorskeutbildningen som startats vid sjukhuset 1856 ut från sjukhuset. Anledningen till flytten är både på grund av utrymmesbrist på sjukhuset att de lokaler som  barnbördsavdelningen använder anses olämpliga för förlossningar på grund av hygieniska skäl. Från 1875 ligger Barnbördshuset i Haga innan ett nytt barnbördshus byggs vid Sprängkullsgatan år 1900.

Den växande befolkningen och krav på fler utbildade sjuksköterskor gör att en sjuksköterskeutbildning startas vid Sahlgrenska sjukhuset. Både täcka behoven på Sahlgrenska men även för att förse Västsverige med utbildade sjuksköterskor. Utbildningen vid sjukhuset startar 1877 och drivs av kirurgavdelningens översköterska, Emma Klingberg (1840-1919).

I Göteborg fortsätter befolkningen att öka och tillslut räckte inte platserna på Sahlgrenska sjukhuset vid Grönsakstorget till. I slutet av 1800-talet beslutas att ett helt nytt sjukhus ska byggas i Änggården.

Sahlgrenska sjukhuset i Änggården öppnar år 1900. Sjukhuset invigs av Oscar II i augusti 1899 och det tar emot sina första patienter i maj följande år. Sjukhuset byggs i paviljongstil med friliggande paviljonger som binds samman med en lång korridor.

Mellan 1936-1959 byggs sjukhuset ut i ett stort utbyggnadsprogram ett tjugotal större kliniker och tillbyggnader. Projektet kallas för "det femte Sahlgrenska" och kröns med uppförandet av Centralkomplexet (1959) Det stora komplexet placeras i linje med platsen för den långa förbindelsekorridoren. 

 

Från 1980-talet och framåt görs ett antal större byggnationer. 1980 invigs Apoteksbyggnaden, 1996 Akutvårdshuset och 2009 står Nya vårdbyggnaden klar. Planerna för nästa stora utbyggnad av sjukhusområdet går under namnet Sahlgrenska Life. Sedan 1997 ingår sjukhuset i Sahlgrenska Universitetssjukhuset som bildades när Sahlgrenska-, Östra- och Mölndals akutsjukhus slogs samman med Högsbo sjukhus och Lillhagsparken.