Månadens föremål 2025
Augusti: Salubrin
I slutet av 1800-talet uppfann kemisten Per Håkansson Salubrin. Han drev en fabrik som tillverkade ättika i Eslöv och hade lagt märke till att hans arbetare sällan var sjuka. Insikten om ättikans läkande egenskaper ledde till att han tog fram ett preparat som var giftfritt, antiseptiskt och smärtstillande. Salubrin kom snart att finnas i varje svenskt hem. Per Håkansson tog sitt första patent på Salubrin 1892. I patentet beskrivs Salubrin som ett universalmedel som fungerade som läkemedel, hade konserverande egenskaper och till och med kunde användas mot mjäll.
Per Håkansson gjorde även en satsning för att Salubrin skulle slå igenom på den amerikanska marknaden, något som aldrig riktigt lyckades. Men i Sverige förblev Salubrin en succé.
Salubrin är idag ett av Sveriges äldsta varumärken och används kanske framför allt mot insektsbett av olika slag. Även om det kanske inte är lika dominerande som det en gång var förknippar många fortfarande Salubrin med sommar, sol... och insektsbett.
Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Juli: Beredskapsväska
Månadens föremål är en förstahjälpen-väska från slutet av 1930-talet. Det är beredskapsväskan m/38 (det vill säga modell från 1938). Beredskapsväskan har använts en militär- eller frivilligorganisation under krigsåren 1939–1945. Den är tillverkad av brun kanvas och har en remmar i läder. På locket syns Röda Korsets symbol mot en vit cirkel. Innehållet är i stort sett komplett enligt den medföljande packplanen. Det enda som saknas är en rödakors-armbindel, en mugg, ett paket bomull och ett första förband. Förutom innehållet som listats i packplanen finns ett extra snabbförband och en tub antiseptisk borsyresalva nedlagd i väskan.
Den här väskan hittades på vinden i ett församlingshem i Björlanda och skänktes till museet 2004. Det finns ingen information om när eller hur den har använts men det är en väl bevarad tidskapsel från akutsjukvården under de svenska beredskapsåren.
Juni: Fotoalbum
Månadens föremål är både ett fotoalbum och ett samarbetsprojekt. Albumet med sin historia har digitaliserats, transkriberats och publicerats av studenter i kursen ”Digitalisering för bevarande och tillgänglighet” som är en del av Mastersprogrammet i Biblioteks- och informationsvetenskap vid Borås Högskola.
Fotoalbumet från museets samlingar berättar om hur en grupp sjuksköterskor på Sahlgrenska sjukhuset samlar in pengar och köper en sommarstuga på 1930-talet.
Vid den här tiden bodde en stor del av sjuksköterskorna på sjukhuset och det fanns ett behov av att kunna tillbringa sommarledigheter utanför sjukhuset. Albumet berättar om insamlingar och försäljningar till förmån för till stugan och visar bilder av hur sommarstugan såg ut när den stod klar. I albumet finns både tidningsurklipp och fotografier.
Fotografierna av albumet är tagna av Anna Hyll, Beata Carlberg och Sabina Stjernman. Resultatet av hela deras arbete går att hitta här:
https://annahyll.github.io/Sahlgrenskasystrarnas-sommarstuga/
Maj: Brosch för dispensärsköterskor
Månadens föremål är en dispensärsköterskebrosch. Det röda dubbelkorset i broschens mitt antogs 1902 som en internationell symbol för kampen mot tuberkulos. För att få broschen behövdes en särskild utbildning till dispensärsköterska. Från 1910 anordnades utbildningen av Svenska Nationalförsamlingen mot tuberkulos. När Statens Distriktssköterskeskola övertog utbildningen 1925 upphörde utdelningen av broschen, men fram till 1946 gick det att få den på begäran från Nationalföreningen.
Den första dispensärverksamheten i Sverige öppnade 1905. Dispensären fungerade som en informations- och smittspårningscentral mot tuberkulos. I Göteborg öppnade den första dispensären 1910 och från 1929 låg Dispensärcentralen vid Stampen, nära dagens Ullevi. När en person diagnostiserats med sjukdomen skickades sjuksköterskor från dispensären för att undersöka hemmet. Hela familjen erbjöds undersökning på sjukhus och dispensärsköterskorna gav råd för att förbättra bostaden, om behov fanns kunde barn i familjen skickas till förskolor, skolor och vårdhem. Om hemmet var fattigt fanns möjligheter till hjälp med möbler, mat eller ved. Tuberkulos drabbade många familjer hårt, både av sjukdomen i sig och rent ekonomiskt i en tid utan sociala skyddsnät. Dispensärernas åtgärder var därför både medicinska och sociala. Dispensärcentralen i Göteborg fanns kvar fram till 1974. Här har många göteborgare både undersökts och vaccinerats.
Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
April: Artikulator
Månadens föremål är en artikulator. Det är en mekanisk apparat som används tillsammans med gipsavgjutningar inom tandvården. Apparaten håller gipsgjutningar av överkäken och underkäken och kan efterlikna käkens olika rörelser, som när käken är i vila, biter ihop, tuggar från sida till sida eller när käken rör sig bakåt. En artikulator hjälper till att skapa exakta bitytor på tandproteser, implantat, kronor, broar och tandställningar. Den ser till att tänderna passar ihop korrekt och att bettet fungerar. De första modellerna började att tillverkas under slutet av 1800-talet och tekniken förfinades under 1900-talet.
En artikulator används framför allt av tandtekniker när de tillverkar proteser. För att få ett så bra resultat så möjligt måste tandläkaren och tandteknikern använda samma system. Tandläkaren tar ut patentens referenspunkter som sedan används tillsammans med gipsavgjutningar till exempel vid tillverkning av en protes.
Apparaten på bilden kommer från museets samlingar.
Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Mars: AGA Sedator
Månadens föremål är en AGA Sedator som började tillverkas 1938. Det är en apparat för att ge ren lustgas till kvinnor i samband med en förlossning.
Lustgasen regleras via en ventil. När apparaten slås på strömmar gasen ut i en ballong. När ballongen är full stängs ventilen genom övertryck och det går att andas in den insamlade gasen. När ballongen tömts öppnas ventilen igen och ballongen fylls på nytt. AGA:s Sedator tillverkades i två modeller. En bärbar variant och en variant för förlossningsrummen. Den bärbara varianten användes av barnmorskor vid hemförlossningar och modellen och delades ut till landets barnmorskor av staten.
Under 1940-talet ifrågasattes bruket att använda ren lustgas och man började i stället att blanda ut lustgas med syrgas. AGA:s Sedator försvinner ur bruk under 1950-talet.
Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Februari: Korsett i barnstorlek
Korsetten i museets samlingar har tillhört Evert Carlsson. Vid tio års ålder insjuknade han i tuberkulos i skelett, lungor och njurar. Tack vara antibiotikabehandling med Streptomycin överlevde han och friskförklarades vid 25 års ålder. Han utbildade sig till fotograf vid Änggårdens yrkesskolor, något han sedan arbetade som. Änggårdens yrkesskolor (tidigare Vanföreanstalten i Göteborg) utbildade personer med funktionshinder i yrken som de skulle kunna försörja sig på.
Korsetten i barnstorlek är tillverkat i läder och har en armskena i metall för höger arm och axel. Den är märkt ”Apelviken” som var ett sanatorium för tuberkulossjuka utanför Varberg där korsetten troligtvis är tillverkad.
Foto: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)
Januari: Singers kirurgiska symaskin
Månadens föremål är en handhållen symaskin för att sy ihop olika typer av sår.
Under 1940-talet sålde symaskinstillverkaren Singer en handhållen sutur-symaskin.
The Singer surgical stitching instrument tillverkades i USA under 1940-talet och vände sig bland annat till kirurger som arbetade på fältsjukhus och annan krigsrelaterad-sjukvård. Enligt reklamen skulle maskinen underlätta olika förberedelser som sterilisering och att trä suturtråd. Symaskinen kunde steriliseras i ett stycke eller i sina olika delar. Något annat som lyftes fram i reklamen var att instrumentet aldrig behövde lämna kirurgens hand, inte ens när tråden skulle knytas. De medföljande trådrullarna var anpassade för både cat-gut, nylon, bomull- och ståltråd. Symaskinen fanns i modeller för både höger- och vänsterhänta kirurger.
