2023

September: Crédeprofylax

Månadens föremål är en sexkantig flaska med silvernitrat (lapis). Vätskan droppades i nyfödda barns ögon för att förebygga en infektion av gonokocker som kunde inträffa om mamman var smittad med gonorré. En obehandlad infektion kunde leda till att barnet blev blint. Den förebyggande behandlingen (Crédeprofylax) togs fram av den tyske läkaren Karl Credé (1819–1892) och infördes i Sverige kring sekelskiftet 1900.

1923 skedde ett misstag där fyra spädbarn i stället fick salpetersyra droppat i ögonen och synen förstörd. Efter händelsen infördes en speciell sexkantig flaska som även skulle plomberas. Flaskan användes fram till 1964 då den ersattes av engångsampuller i plast. Fram till 1984 droppades lapis-lösning i nyföddas ögon. Tillgång till effektiv antibiotikabehandling och att förekomsten av gonorré i samhället minskat gjorde att det sen inte längre var motiverat att fortsätta med profylax-behandlingen.

Sexkantig brun flaska — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Augusti: Göteborgs stads sjukhusdirektions årsberättelse 1790

Månadens föremål är ett exemplar av Göteborgs stads sjukhusdirektions årsberättelse med Sahlgrenska sjukhusets sigill från 1790 på omslaget. Mellan åren 1949–1988 använder Göteborg stads sjukhusdirektion och dess efterföljare (Göteborgs sjukvårdsstyrelse och Göteborgs sjukvårdsförvaltning) sigillet som sin symbol. Det är en del av sjukhusdirektören Hugo Höglunds arbete med att skapa ett starkare varumärke för Sahlgrenska sjukhuset och hela Göteborgs kommunala sjukvård. Höglund är sjukhusdirektör mellan åren 1933–1958 och leder en stor utbyggnation av Sahlgrenska sjukhuset och arbetet med att lyfta fram det moderna sjukhuset och dess historia för makthavare och allmänhet.

Två röda böcker. Göteborgs stads sjukhusdirektions årsberättelse med Sahlgrenska sjukhusets sigill från 1790 på omslaget. — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Som en del i att binda samman det moderna sjukhuset med dess historia döper han det nya sjukhus som växer fram till ”Det femte Sahlgrenska” och kopplar på så sätt ihop det med de fyra historiska sjukhusbyggnaderna. Under samma period får han kontakt med förrådsföreståndarinnan Ingeborg Kastman och stödjer hennes arbete med att skapa ett medicinhistoriskt museum, en institution som han använder sig av i marknadsföringen av Göteborgs sjukvård. 1936 driver han igenom att sjukhuset ska byta tillbaka till sitt ursprungliga namn efter att från 1848 gått under namnet ”Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset”. Som ledande Socialdemokrat och ordförande i Göteborgs stads gatunamnsberedning är han även med och namnger gatorna i det nybyggda Guldhedsområdet efter historiska läkare och sjuksystrar. Sjukvårdsförvaltningen använder sig av Sahlgrenskas sigill fram till 1988 då en ny grafisk profil tas fram.

Stämpelyta i metall. Sahlgrenska sjukhusets sigill från 1790. — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Stämpel i rött lack på papper. Sahlgrenska sjukhusets sigill från 1790 — **Fotograf:** Anna Stow VGR (CC-BY)

Fotograf: Ur sjukhusdirektionens fotoarkiv, Medicinhistoriska museets samlingar, VGR (Public domain)

Juli: Nagelborstar

Månadens föremål är en påse med nagelborstar. Borstarna användes av kirurger och operationssköterskor när händerna skulle skrubbas rena inför en operation. På 1950-talet kom nya nylonborstar som inte var lika hårda mot huden som de äldre borstarna av styv grisborst. Något som gjorde skillnad under den tjugo minuter långa handtvätten. Nylonborstarna är ett exempel på tidens nya produkter och material som köps in och testas inom sjukvården. Några produkter tillverkas lokalt eller nationellt med inspiration från andra länder. Från mitten av 40-talet står USA i fokus.

I påsen finns äldre borstar, amerikanska nylonborstar och den svensktillverkade nylonborsten som inte klarade av att steriliseras i autoklavsystemet. När nya desinfektionsmedel tas fram under 60-talet kan skrubbningstiden minskas till fyra minuter och händerna skonas ytterligare.

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Juni: Medicinhistoriska museet

I år öppnar Medicinhistoriska museet med nya utställningar. Museet har legat på Östra Hamngatan 11 sedan 1986, men samlingarna påbörjades redan 1933.
Den första riktiga utställningen öppnade på en vind på Sahlgrenska sjukhuset 1952. 1976 flyttar museet från sjukhusområdet till Grönsakstorget och det hus där Sahlgrenska sjukhuset låg mellan åren 1855 och 1900. Den senaste flytten av museet ägde rum 1986 då museet flyttade till Östra Hamngatan 11 och det hus där Sahlgrenska sjukhuset låg mellan åren 1823 och 1855. Att museet hela tiden legat i en byggnad där Sahlgrenska sjukhuset en gång funnits tycker vi är extra roligt.

Bild 1: Utställningen på sjukhusvinden. Bild 2: Utställningen i Sociala huset vid Grönsakstorget. Bild 3: Inflytt på Östra Hamngatan 11 Bild 4 och 5: Museets nya utställningar.

Fotograf: Paul Björkman

Fotograf: Paul Björkman

Maj:Två diktafoner

Månadens föremål är två diktafoner av märket Grundig Stereonette som har använts på Lillhagens sjukhus. Modellen Stereonette började tillverkas under 1950-talet och blir mycket populär inom offentlig förvaltning på grund av hur robust den är. Den äldre varianten spelar in med hjälp av ett rullband och den lite nyare modellen från 1970-talet använder sig av kassettband.
I mitten av 1990-talet börjar de analoga diktafonerna att ersättas av digitala motsvarigheter. Efter drygt tjugo år lämnar modellen ”Stereonette 2010” sin tjänst och blir museiföremål med en notering på diktafonens baksida:

”Enligt reparatören är det ej lönt att reparera denna maskin någon mer gång. 18/10 -94”

Diktafon av märket Stereonette — **Fotograf:** Anna Stow,Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Diktafon av märket Grundig Stereonette — **Fotograf:** Anna Stow,Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Undersida av diktafon av märket Grundig Stereonette — **Fotograf:** Anna Stow,Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

April: Schackspel

Månadens föremål är ett schackspel från arbetsterapin vid Lillhagens sjukhus. Figurerna är handgjorda, målade och lackade. Arbetsterapi inom psykiatrivården har en lång historia. Från början får de intagna på hospitalen arbeta för att hospitalet ska få inkomster och vara självförsörjande. Att hålla de intagna sysselsatta har också en uttröttande och lugnande effekt.

Fyra schackpjäser i trä — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Under 1800-talet börjar arbeten som patienter sätts i kallas sysselsättningsterapi. När industrialiseringen ökar i samhället kring sekelskiftet 1900 får arbetsterapin högre krav på arbetsdisciplin och resultat. Det finns tankar om att kunna återanpassa psykiskt sjuka till arbetslivet (framför allt fabriksarbete) och mycket av det som tillverkas inom arbetsterapin sjukhusen säljs. Under 40-talet kommer nya tankar som fokuserar på patientens kunskaper och intressen. Fokus ska inte längre ligga på resultatet utan på patientens individuella utveckling.

Schackspel i trä — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Mars: Undervisningsmaterial

Kastrull med hål i botten — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Kastrull med handtextad lapp — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Kastrullen på bilden är från en låda med undervisningsmaterial som användes vid undervisning av sjuksköterskor på Sahlgrenska sjukhuset. Förrådsföreståndarinnan och museigrundaren Ingeborg Kastman har både samlat in och märkt upp hur varje ”skräckexempel” användes i undervisningen. Här finns kvicksilvertermometrar som hanterats fel, gummihandskar som åldrats, plast som smält vid felaktig hantering och sjukvårdsutrustning som glömts kvar på gasspisen vid sterilisering.

Ingeborg Kastman var själv sjuksköterska och hade i sin anställning som förrådsföreståndarinna ansvar för inköp och hantering av inventarier till sjukhuset. Hon hade en god inblick i hur vardagen såg ut som sjuksköterskeelev och vad som kunde gå fel i det dagliga arbetet. När engångsartiklar infördes och arbetsmoment automatiserades under 1960-talet hamnade undervisningsmaterialet på Medicinhistoriska museet. Även om hon kunde se de hygieniska fördelarna med engångsartiklar finns en kritik mot den nya tidens slit och slängsamhälle.

”Dylik vård undervisning bedrives ej mera. Allt arbete med vård av material… överlåts till specialister… Nästan allt är för engångsbruk. Kastas.. Förintas..”

Emaljlåda — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Emaljlåda inuti — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

En handtextad lapp — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Trälåda — **Fotograf:** Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC-BY)

Februari: Fotreglage till tandläkarborr

Månadens föremål är ett fotreglage till en tandläkarborr från 1940-talet. Under tandläkarnas tidiga historia är borrarna handdrivna och långsamma. I slutet av 1800-talet uppfinns den pedaldrivna borren och tandläkaren kan trampa upp farten till 800 varv per minut. När de elektriska borrarna slår igenom i början på 1900-talet ökar hastigheterna. Tandläkarborren från Ritter når 10 000 varv per minut. Modellen finns kvar i bruk fram till 1960-talet då den ersätts av snabbare borrar. Moderna lågvarvsborrar har en hastighet på omkring 40 000 varv per minut och högvarvsborrar 500 000 varv per minut.

Det svartvita fotografiet är taget 1946 i den nybyggda Bräckeskolan som har egen skoltandvård i byggnaden. Samma år som fotografiet tas lanseras Xylocain, ett nytt snabbverkande bedövningsmedel och patienterna behöver inte uppleva att tandläkaren börjar borra innan bedövningen verkar lika ofta som tidigare.

Tandläkarmottagning på Bräckeskolan 1946, svartvitt foto — **Fotograf:** Fotograf okänd (Public domain)

Januari: Matvärmare

Månadens föremål är en matvärmare som kommer från läkarnas matsal på Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset. Värmaren fylldes med hett vatten och locket placerades över tallriken för att hålla maten varm för den jourhavande läkaren. Maten på Sahlgrenska sjukhuset var, framför allt under 1930-talet, känd för att hålla en mycket god kvalitet. På kvällarna dukades det fram en kall supé och många läkare hade som vana att gå förbi matsalen på väg hem till sin bostad som låg på sjukhusområdet. Fram till 1935 fanns sex läkarbostäder i den dåvarande tuberkulospaviljongen och det fanns även läkarbostäder i Per Dubbshuset. Under 1930- och 1940-talet flyttade allt fler läkare ut från sjukhusområdet men sjuksköterskor och elever bodde kvar inom området fram till 1950-talet. Från 1960-talet och framåt var det inte längre vanligt för elever och personal att bo inom sjukhusområdet.

Matvärmaren från läkarnas matsal kasserades under 1940-talet och hamnade så småningom i museets samlingar.