Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

2021

December: Långbadstermometer

Långbadstermometer
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR

Termometern i trähölje med handtag är en badtermometer som användes vid långbad på Lillhagens sjukhus. Långbaden var en behandling som användes för att lugna oroliga patienter och innebar att patienterna låg i trettiosju till fyrtiogradigt vatten.  För att kontrollera att badvattnet höll rätt temperatur fanns en liten lucka på utsidan av badkaret där badtermometern förvarades.
När temperaturen sjönk hälldes nytt varmt vatten på och lite av det kallare vattnet tappades ut. 

Långbaden pågick i allt från några timmar till en hel dag innan patienten togs upp för natten.
En kur kunde innebära att patienten låg i badkaren varje dag i upp till två veckor. För vissa patienter var långbadsbehandlingen en vanlig och återkommande behandling som användes i kombination med andra lugnande behandlingar. Till patienter som inte kunde eller ville ligga kvar i badkaren användes brädlock eller spänntäcke. Då långbad ofta användes till patienter som inte kunde sköta sin egen toalett måste badkaren ibland tömmas helt på vatten.

Långbaden hade ingen botande effekt utan var till för att lindra symptom, vilket ofta innebar metoder att hålla patienterna lugna. Långbaden började att användas i början av 1900-talet och användes in på 1950-talet då den första psykofarmakan, Hibernal, ersatte många av de äldre behandlingsmetoderna.

 

November: Sjuksköterskebrosch

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Den hästskoformade broschen från 1891 är en tidig och ovanlig sjuksköterskebrosch från Sahlgrenska sjukhuset. Det är troligtvis den första sjuksköterskebrosch som används vid Sahlgrenskas sjuksköterskeutbildning. Broschens form symboliserar byggnaden för det andra Sahlgrenska sjukhuset vid Grönsakstorget (1855-1900) där undervisning av sjuksköterskor bedrevs från 1877.

De sju upphöjningarna symboliserar sjukhusets sju avdelningar. Broschens speciella utformning hänger troligen ihop med att sjukhusets hästskoliknande form gjorde att det kallades ”hästskopalatset” bland personalen.

1899 övergick sjuksköterskeutbildningen till att använda ett Georgskors i silver med initialerna SS (Sahlgrenska sjukhuset). Formförändring hade sannolikt att göra med att Sahlgrenska sjukhuset i Änggården invigdes i december samma år. Sedan dess har sjuksköterskeutbildningens brosch ändrat utseende flera gånger, men har med undantag för 1901–1902 alltid ett Georgskors med i designen.

Broschen från 1891 har tillhört sjuksköterskan Augusta Ståhlberg och skänktes till museet 1967 av hennes dotter Anita Stålhberg, även hon sjuksköterska utbildad vid Sahlgrenska sjukhuset.

Oktober: Insamlingsbössa

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)


Insamlingsbössan märkt ”För Barnens Nytta och Nöje” är ett oregistrerat föremål i museets samlingar som troligtvis kommer från ett barnsjukhus, barnhem eller annan inrättning som tog hand om barn under 1800- och 1900-talet.

Många av de tidiga vårdinstitutionerna som det Sahlgrenska sjukhuset och Göteborgs barnsjukhus grundades med hjälp av donationer och var länge beroende av gåvor. Pengar kunde komma i form av större donationer eller mindre gåvor via insamlingsbössor som den här.  De skänkta medlen kunde gå till verksamheten i stort, eller till särskilda ändamål som: ”till barnens nytta och nöje”.

Från mitten av 1800-talet talet tog kommunen eller staten allt mer över de funktioner och verksamheter som tidigare drivits genom donationer och det blev inte längre lika vanligt med stora donationer. Insamlingar till välgörande ändamål är fortfarande ett vanligt sätt att skaffa fram pengar till människor i nöd.

September: Samara-proverna

Nödmaten i form av lera, gräs, ben, trä och läder till bröd, brödmjöl och soppa, samlades in av läkaren Anders Wassén under den stora svälten i dåtidens Sovjetunionen (dagens Ukraina) 1921–1922. Regimens vanskötsel i kombination med kaoset efter den ryska revolutionen hade lett till en omfattande svält som omvärlden uppmärksammade. Både internationella och nationella räddningsexpeditioner försökte lindra svälten. Anders Wassén var medicinskt ansvarig för den svenska Rödakorset-expedition som gick till staden Samara. Där samlade han in prover av den mat som befolkningen i desperation tillagade. I museets samlingar finns totalt 26 glasburkar med bland annat bröd av gräs, blad, ben och lera. Bland proverna finns också bitar av gamla läderselar som kokades och åts. Trots stora svenska och internationella hjälpinsatser insatser beräknas svältkatastrofens offer till miljoner.

Dessvärre är hunger också idag ett akut globalt problem. Enligt statistik från FN 2020 var 690 miljoner människor i världen drabbade av hungersnöd och 381 miljoner led av undernäring. 

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Augusti: Kvartslampa

 

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Lampan från 1940-talet avger infrarött ljus, en form av värmestrålning.
Infrarött ljus används som behandling mot olika former av hudinfektioner som acne, eksem och psoriasis inom sjukvården men har också ett brett alternativmedicinskt bruk. Att använda sig av ljusbehandling i hemmet var populärt redan under 1930- och 1940-talet, både i form av infrarött ljus och ultraviolett ljus (sollampor). Idag finns liknande hemmabehandlingar i form av ”bastubad” något som av tillverkarna uppges ha en stor mängd hälsofrämjande och kosmetiska effekter.

Infrarött ljus används med andra ord både inom sjukvården (då framförallt för specifika hudåkommor), inom alternativmedicinen och inom hälsoindustrin.

Den här lampan är utrustad med en glödspiral som är märkt ”Ultraröda strålar” och ”Langwellsstrahlen” (långvågsstrålning). Inom tysk litteratur är det vanligt att infrarött ljus även kallas ultrarött.

Infrarött ljus har en våglängd strax under det ljus som är synligt för blotta ögat (det vill säga vanligt ljus). Mikrovågor och radiovågor har en ännu längre våglängd, medan ultraviolett-, röntgen- och gammastrålning har kortare våglängd inom det spektra som kallas för elektromagnetiskt ljus.

Juli: Barnmorskeblus

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Den svarta, handsydda blusen är en del av en barnmorskedräkt från slutet av 1800-talet. Vid den tiden låg Göteborgs barnbördshus med tillhörande läroanstalt i hörnet av Sprängkullsgatan och Vasagatan på den plats där Handelshögskolan ligger idag.

Barnmorskeundervisningen i Göteborg hade tagit sin början 1856 i det dåvarande Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset som färdigställts året innan. Barnbördsavdelningen låg på den översta våningen i byggnadens västra flygeln. På grund av platsbrist och olämpliga lokalernas separerades barnbördsavdelningen från det övriga sjukhuset och ett nytt barnbördshus öppnade  1875 i hörnet av Sprängkullsgatan och Vasagatan.

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

När fotografiet av barnmorskeeleverna tas har barnmorskeläroanstalten legat på platsen i två år. Redan nu hade problem med värme och ventilation uppmärksammats. Att det dessutom saknades en tvättavdelning gjorde inte saken bättre. Behovet av att hålla god hygien ökade efter att Joseph Listers antiseptiska och aseptiska metoder fick sitt genombrott under 1880-talet. Mot slutet av 1800-talet hade antalet barnaföderskor dessutom tredubblats.

Ägaren av den svarta blusen hade troligtvis hektiska arbetsdagar i undermåliga lokaler. Det sistnämnda fick inte någon lösning förrän ett nytt barnbördshus uppfördes vid Linnéplatsen år 1900, dit även Barnmorskeläroanstalten flyttade.

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Juni: Arnbergs apparat

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Arnbergs elektromedicinska apparat utvecklades under början av 1900-talet för att behandla muskel, led- och nervsjukdomar. El-behandlingen bestod av att leda en ofarlig ”växelström av relativt hög spänning” genom kroppen. Apparaten kunde också ställas in för lokal behandling av exempelvis händer eller fötter. Metoden användes även för att behandla migrän, astma och sömnlöshet.

Uppfinnaren, ingenjör Arnberg, hade under ett arbete med att ta fram ett skydd mot höga elektriska spänningar upptäckt att apparaten fick positiva medicinska effekter på en arbetare med ledgångsreumatism, något han berättar om i en artikel från Dagens Nyheter den 26/4 1929.

I museets samlingar finns vid sidan av apparaten även den tryckta skriften "Arnbergs elektromedicinska apparat" (1927)  och en maskinskriven instruktion för skötsel och behandling. Enligt en uppgift från 1940-talet är det här den första el-behandlingsapparat som användes på Sahlgrenska sjukhuset.

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Fotograf: Okänd, Ur: Arnbergs elektromedicinska apparat, 1927 (Public Domain)

Maj: Tallrik från isoleringsavdelningen

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)
Månadens föremål är en tallrik med färgfläckar, från Sahlgrenska sjukhusets isoleringsavdelning som revs på 1940-talet i samband med att Jubileumskliniken byggdes. Porslinet som användes till patienternas mat märktes med färgprickar för olika sjukdomar. Tallrikar, koppar och fat för patienter med rosfeber märktes med en färg, de till patienter med difteri med en annan, o.s.v.
Patienter med bekräftade eller misstänkta smittsamma sjukdomar fick huvudsakligen komma till Epidemisjukhuset (nuvarande Konstepidemin), öppnat 1886. Föregångaren var Möllerska plantagen, ursprungligen ett värdshus, som sedan den första koleraepidemin 1834 och fram till Epidemisjukhusets invigning använts som kolerasjukhus.
Vid större utbrott blev det platsbrist på Epidemisjukhuset och patienter fick läggas in på isoleringsavdelningar på andra sjukhus, såsom Sahlgrenska sjukhuset och Majornas sjukhus.

April: Urinförvarare

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Urinförvarare i plåt. Exemplaret är en prototyp på kärlet som sedan tillverkades för Sahlgrenska sjukhuset på C.W. Anderssons AB koppar & plåtslageri på Karl Johansgatan i Majorna.

Tidigare hade patienternas urin samlats från pottor. När block A på Sahlgrenska blev färdigt 1946 hade särskilda ventilerade skåp med fack för urinförvararna byggts in i sköljrummen. Facken märktes med patientens rums- och sängnummer.

Prognoser och diagnoser utifrån patienters urin har troligen ställts lika länge som mänskligheten ägnat sig åt att försöka bota sina sjuka. Urinskådning beskrivs på lertavlor från det Babylonska riket och i papyrusdokument från det forna Egypten. Hippokrates skrev in uroskopin i den västerländska läkarvetenskapen, Galenos koppade ihop urin med njurarna och vidareutvecklade den diagnostiska metoden som fortsatte vara ett av medeltidens läkares viktigaste verktyg. Urinen analyserades utifrån utseende – ett glaskärl fylldes med urin och hölls mot ljuset – och utifrån lukt och smak. Diabetes kopplades tidigt till söt smak på urinen, Thomas Willis lade 1675 till mellitus (diabetes mellitus), ungefär ”honungsaktig” på latin.

När dessa behållare började användas på Sahlgrenska 1946 analyserades proverna i laboratoriet. Notering av utseende och lukt var fortfarande ett inslag i bestämningen av urinstatus som följde ett antal steg där också PH-värde, dygnsmängd, vikt, förekomst av äggvita och glukos och olika slags sediment undersöktes.

Mars: Garntest 

garn i gröna nyanser
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Månadens föremål är ett test som använts för att undersöka färgseende och upptäcka färgblindhet. Det går i korthet ut på att testpersonen utifrån ett stort antal små garnhärvor ska identifiera och koppla ihop garner som har samma färg men olika nyanser. Färgblindhet, eller defekter i färgseendet, förekommer i olika former och beskrevs vetenskapligt för första gången 1794 av Johan Dalton (1766-1844) som själv led av deuteranopi, ett tillstånd som innebär svårighet att se och därmed skilja mellan rött och grönt och de färger som har element av dessa i sig. Det är den vanligaste formen.

Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

I Sverige utforskades färgseendet av fysiologen Frithiof Holmgren (1831-1897) och det var han som så småningom kom att utveckla garntestet. En järnvägsolycka i Lagerlunda år 1875 fick betydelse för Holmgrens forskning. Vår konservator Anna Stow berättar mer om den kopplingen i denna film:

https://youtu.be/7R0ye-t6CAs

De tester som används idag utgår oftast ifrån bilder uppbyggda av punkter eller större prickar där mönster framträder i en eller flera färger som avviker från resten av pukterna.

Februari: Ronneby järnvatten

flaska med etikett
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Efter det att Sveriges första hälsobrunn, Medevi Brunn, hade upptäckts i slutet av 1600-talet blev det, allra främst bland societetsfolk, populärt att "dricka brunn" och brunnsorter anlades på flera ställen över landet. En surbrunn är en brunn där vattnet är naturligt kolsyrat. Detta vatten ansågs starkt hälsobringande, om halten av mineraler såsom järn var hög var det extra nyttigt. Brunnskuren genomgicks ofta i sällskap och pågick i dagar eller till och med veckor, där nytta och nöje förenades. Den kunde kombineras med andra slags kroppskurer och flera brunnsorter utvecklades under 1800-talet till kurorter. När läkarvetenskapen revolutionerades och den etablerade medicinens metoder förbättrades i slutet av 1800-talet började populariteten avta och brunnsdrickning som företeelse försvann gradvis under första hälften av 1900-talet. Vatten från etablerade hälsokällor fortsatte däremot att tappas och säljas på flaska.


Vårt järnvatten kommer från Ronneby brunn i Blekinge där en surbrunn upptäcktes 1705. Vattnet är tappat från Berzelii källa, namngiven efter ”den svenska kemins fader” Jacob Berzelius som 1827 analyserade Ronnebys vatten och upptäckte att det hade höga halter av järnsulfat och alun.  I en annan variant som såldes på flaska tillsattes lite arsenik till det järnhaltiga vattnet. Ronneby arsenikvatten avregistrerades av FASS 1955. Ronneby brunn finns idag kvar som kurort.

Januari: Växtkruka

Brunmålad keramikkruka med ringar
Fotograf: Anna Stow, Medicinhistoriska museet, VGR (CC BY)

Årets första månadens föremål är en brunmålad keramikkruka för växter som stått på Sahlgrenskas kirurgiska poliklinik. 

Fotot nedan är tagen på polikliniken år 1924 och visar krukan på ett bord mitt i rummet med en flockblommig växt i sig, kanske en hortensia? Enligt notering stod den också under en period på piedestal med en mindre solfjäderspalm i sig.

Svartvit bild från kirurgiska polikliniken Sahlgrenska 1924
Fotograf: Okänd, Sahlgrenska sjukhusets kirurgiska poliklinik, 1924 (Public Domain)

Mängder av blommande och gröna växter och inte minst stora palmer var ett tidstypiskt inslag i Sahlgrenskas korridorer och allmänna utrymmen under sjukhusets tidiga historia i Änggården. Enligt museigrundaren Ingeborg Kastman göddes sjukhusets palmer på flera avdelningar med ricinolja, genom att en grop gjordes med en penna där oljan sedan hälldes ner i jorden.

Svartvitt foto av dagrum på Sahlgrenska, 30-tal
Fotograf: Okänd, Dagrum, Sahlgrenska sjukhuset, 1920-tal (Public Domain)
Svartvit bild av sjukhuskorridoren, 30-tal
Fotograf: Okänd, Förbindelsekorridoren Sahlgrenska sjukhuset, 1930-tal (Public Domain)
Senast uppdaterad: 2021-12-01 15:43