Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

2020

Augusti: Sollerman greppfunktionstest

Sollerman greppfunktionstest
Sollerman greppfunktionstest detaljer

Sollerman greppfunktionstest är ett standardiserat funktionstest som baseras på de vanligaste aktiviteterna i vår vardag. I testet ingår 20 olika moment, däribland att öppna och stänga dragkedjor, plocka upp mynt, skära Play-Dough med bestick, vika och lägga ett papper i ett kuvert, hälla vatten ur en tillbringare med mera.

Utvärdering av handens funktion är av stor betydelse vid handkirurgi, både vid val av behandling och för att kunna bedöma resultatet av densamma.

Testet presenterades 1980 av handkirurgen Christer Sollerman vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och finns beskrivet i hans avhandling ”Handens greppfunktion. Analys och utvärdering samt en ny testmetod”.

Greppsfunktionstestet har använts inom arbetsterapin på SU sedan 1980-talet och används till viss del fortfarande inom handskaderehabilitering.

Länkar

 

Juli: PAS

Flaska PAS

PAS (para-aminosalicylsyra) var det första verksamma läkemedlet mot tuberkulos. Just den här flaskan innehåller det första framställda provet av PAS. Jörgen Lehmann (1898–1989), överläkare och chef för centrallaboratoriet vid Sahlgrenska sjukhuset, hade i början av 1940-talet en teori om att just para-aminosalicylsyra skulle kunna ha effekt på tuberkelbaciller. I ett samarbete med läkemedelsbolaget AB Ferrosan i Malmö lyckades forskningschefen Karl-Gustav Rosdahl (1910–1996) i december 1943 framställa de 13 gram PAS som finns i flaskan.

Försök på djur visade att PAS hade stor effekt på tuberkelbaciller, Lehmann testade även medlet på sig själv för att undersöka om det var toxiskt för människor. Han slöt också en överenskommelse med Gylfe Vallentin (1886–1969), överläkare vid Renströmska sanatoriet i Göteborg, för att se om PAS kunde vara till hjälp för de riktigt svåra fallen. Några första försök gjordes på patienter, först på fistlar på huden och efter ett tag fick patienter också inta läkemedlet via munnen. Effekten var stor och patienter vars sjukdom hade betraktats som hopplösa fall, tillfrisknade. Vallentin och Lehmann kom överens om att inte publicera något om hur arbetet löpte på förrän man hade ett stort underlag att hänvisa till. Vid denna tid var tuberkulos en utbredd folksjukdom och jakten på bot gjorde att det regelbundet lanserades olika verkningslösa läkemedel som gav besvikelse och snart glömdes bort.

1946 publicerade Lehmann och Vallentin en artikel i den medicinska tidskriften The Lancet om framgångarna med läkemedlet. I juni samma år presenterade de materialet vid Nordiska Tuberkulosläkarmötet i Göteborg och möttes av stor skepsis. Detta kom emellertid att ändras och efter ett par år kom det i användning inom sjukvården runt om i världen.

Nästan samtidigt som Lehmann och AB Ferrosan utvecklade PAS, arbetade Selman Waksman (1888–1973), professor i mikrobiologi vid Rutgers University i USA, fram läkemedlet Streptomycin som också var effektivt i behandling av tuberkulos. Waksman tilldelades 1952 Nobelpriset för sin upptäckt av ett botemedel för tuberkulos. Många hade förväntat sig att det skulle ha varit ett delat nobelpris mellan Jörgen Lehmann och Selman Waksman och än i dag är det oklart varför det inte blev så.

Nuförtiden är tuberkulos en mer ovanlig sjukdom, reglerna för hur medicinsk forskning ska bedrivas ser annorlunda ut och det finns nya mer effektiva läkemedel, men PAS används än idag vid speciella fall.

 

Juni: Elektriskt strykjärn

Elektriskt strykjärn

Under den tiden som sjuksköterskor förväntades att både köpa och se till att deras arbetskläder var i gott skick ingick både strykning och stärkning som viktiga moment.

Det här elektriska strykjärnet fick Ingeborg Kastman när hon började på Sahlgrenska sjukhuset som sjuksköterskeelev 1923. Det fanns visserligen ett strykrum på sjukhuset, men strykjärnen där var av en äldre typ av järn som skulle värmas på en gasvärmare och lätt brände kläderna.

 

Maj: Patientskor i pojkstorlek 1930-tal

Svarta skor i pojkstorlek

Skosulor som visar att det är olika storlek på höger- och vänstersko

Under 1930-talet ingick även skor i de speciella patientkläder som fanns på sjukhusen. När bakteriologerna uppmärksammade att skorna inte kunde rengöras på samma sätt som kläder uppmanades patienterna att ta med sig sina egna skor. Pojkskorna som kommer från centralförrådet samlades in av museets grundare Ingeborg Kastman som under en period även var föreståndare för Centralförrådet. Hon skriver 1960:

”Dessa skor köptes i början på 1930 talet till barn på Ögon- eller Öronavdelningen. Alla patienter använde sjukhusets kläder, även skodon, som inte kan göras rena på något sätt som kan godkännas av bakteriologerna, helst icke skulle vandra mellan ene patienten och den andra mellan den ena pojken till den andra. Man har uppmanat patienterna att medföra egna fotbeklädnader. Barnen kunde ju alltid klara sig med morgontofflor. Ofta såg vi pysar med alldeles för stora skor där de kommo kanande i de långa stenlagda korridorerna”

Pojkskorna är i olika storlekar, högerskon i storlek 30 och vänsterskon i storlek 29.

 

April: Skyddsdräkt från Göteborgs epidiemisjukhus

Skyddsdräkt från Göteborgs epidiemisjukhus

Den här skyddsdräkten i form av en anorak, med huva och långa ärmar var till för personal på Epidemisjukhuset i Göteborg och användes under 1920-talet. Det första epidemisjukhuset i Göteborg kom till efter de stora koleraepidemiernas tid. Under koleran fanns tillfälliga epidemisjukhus, mest känt är det så kallade Möllerska plantaget som låg vid dåvarande Breda vägen i det som idag är Linnéstan. Tjugo år efter den sista koleraepidemin öppnade Göteborgs epidemisjukhus 1886 i Annedal. Epidemisjukhuset låg på samma plats fram till 1970.

Skyddsdräkten är tillverkad i oblekt linne och är stämplad GEp (Göteborgs Epidemisjukhus).

 

Mars: Mediciner och instruktioner vid händelses av kolera

Koleramedicin
Skrift kolera

Månadens föremål är ett etui med sex olika mediciner mot kolera. Den öppnade flaskan närmast i bild innehöll grundämnet koppar (Cuprum).

Under den första halva av 1800-talet hade inte bakteriologin fått sitt genombrott och synen på smitta handlade dels om kontaktsmitta (kontagium) och dels om att smitta spreds via dålig, illaluktande luft (miasma). Som skydd mot kolera utfärdade Kunglig Majestät olika föreskrifter om vad som skulle göras vid ett utbrott. Skyddsåtgärderna handlade bland annat om att sätta utländska skepp i karantän vid misstänkt smitta och att behandla lasten med olika former av rök för att ta kål på eventuella smittor.
När sjukdomen brutit ut i Göteborg eldades det med svavel, tjära och salpeter på torgen för att förstöra miasman i luften. Mängder av olika verkningslösa mediciner mot kolera såldes.

Vid det första kolerautbrottet som drabbade Sverige i augusti 1834 dog omkring 12 000 personen. Sjukdomen drabbade Göteborg först och spred sig sedan vidare i landet.

 

Februari: Broscher från centraltvätten

Broscher

Under 1960-talet fick sjukvårdsbiträden och andra yrkesbiträden en brosch som symbol för genomförd utbildning. Då utbildningarna var lite kortare och inte hade samma historiska tyngd som exempelvis sjuksköterskeutbildningen hade bäraren antagligen inte samma relation till den. Månadens föremål visar ett antal kvarglömda broscher upphittade på Sahlgrenskas centralltvätt. Katalogkortet med överskriften ”Ur sjukbroschfloran 1964” ger följande information:

Alla genomgångna kurser, längre eller kortare, bruka manifesteras med ett märke eller en brosch. Detta är en rad dylika som upphittats på Centraltvätten, då de legat kvarglömda på rockar eller klänningar.

Och vidare:

Vi har beräknat att minst 12 märken glömmas varje vecka och många blir aldrig efterfrågade!!!

Om ingen hörde av sig så slängdes broscherna vanligtvis efter något år. På bilden syns de broscher som räddats kvar på museet. Det är en blandning av sjukvårds- och sjukbiträdesbroscher, laboratorie-, barnsköterske-, sjukgymnast- och köksföreståndarinnebroscher.

 

Januari 2020: Rörpost

Skylt angående vem som får hantera rörposten
Personal som arbetar med rörposten

Rörpost, ett system som med hjälp av lufttryck snabbt skickar en behållare med innehåll (patron) från en station till en annan. För att patronerna skulle hamna rätt gällde det att ställa in rätt nummer. Om trycket i systemet var för lågt kunde det hända att patronen inte kom dit den skulle. Då fick rörpostmannen se till att den skickades igen. Att rörpostsystemet kunde orsaka problem om det inte användes på rätt sätt är tydligt av den skylt som skänktes till museet 2019.

Rörpostsystem används fortfarande inom sjukhus och andra stora verksamheter som snabbt behöver skicka fysiska dokument eller andra föremål inom området. Att man inte skickar vad som helst, eller hur som helst gäller fortfarande…

Bild 1. Uppmaning från Sysslomannen
Bild 2. Rörpostmannen bild från ”Centralkomplexet på Sahlgrenska sjukhuset” (1959)

Senast uppdaterad: 2020-08-01 06:04