2020

December: Begåvningstest för barn (Merrill-Palmer)

Merrill-Palmer-testerna bygger ursprungligen på Stanford-Binet, ett intelligenstest utarbetat av Lewis Terman 1916, reviderat av Terman och Maud Merrill 1937 och igen av Merrill 1960. 

”Merrill” i Merrill-Palmer-skalan syftar dock inte på Maud Merrill utan på Merrill-Palmer-skolan där testkitet för barn utvecklades av bl.a. Helen Thompson Wooley, Elizabeth Cleveland och Rachel Stutsman mellan 1924-1931. Merrill-Palmer-skalan reviderades senast 2004.

8 lådor med moment ur testdelarna ”Minne för ting”, ”Lyda enkla tillsägelser”, ”Peka på föremål” och ”Räkna ting”.

Människofigur i trä som ska pusslas ihop av barnet.

November: Ekrasör

En ekrasör eller écraseur, av det franska verbet ecraser som betyder krossa, är ett kirurgiskt instrument som användes från 1850-tal och in på 1900-talet för att avlägsna tumörer, polyper, hemorrojder och andra typer av utväxter eller mjukdelar. Kedjan stramas med hjälp av skruvhandtaget åt kring det som ska avlägsnas. Blodtillförseln stryps och utväxten skärs slutligen av. Instrumentet hämmar på så sätt blödningen i samma rörelse som det opererar bort, något som gjorde att den ansågs vara att föredra under en period.

Historien igenom har många olika metoder tillämpats för att minimera blodförlusten vid kirurgiska ingrepp: blodstillande ämnen, brännjärn, ligaturer och klämmor av olika slag. Innan ekrasören uppfanns av läkaren Edouard Chassaignac (1804-1879) hade kirurger arbetat med en låsbar pincettkonstruktion för att klämma åt och stoppa blodflödet innan ingreppet. När ekrasören inte visade sig helt tillfredsställande för syftet var det denna pincettmodell som förfinades till den moderna saxliknande peangen, på 1860-talet.

Ekrasörer har också senare använts i veterinärmedicin för kastrering och vid andra kirurgiska ingrepp.

Oktober: Stereoskop

Stereoskopi är en samling tekniker för att skapa 3D-intryck med hjälp av två bilder föreställande samma motiv men ur något olika vinklar. Hjärnan sammanställer de två versionerna till en tredimensionell bild. Det finns flera sätt att åstadkomma detta. En metod är att sammanfoga bilderna tätt ihop i varsin färgskala. Med hjälp av olikfärgade glasögon exponeras vartdera ögat för varsin färgvariant. Ett annat 3D-hjälpmedel är så kallade shutter-glasögon som, lite förenklat, i snabba impulser växlar mellan de två bilderna.

Den tidigaste typen av stereoskop uppfanns av Charles Wheatstone 1838. Vår modell från tidigt 1900-tal är ett exempel på en vidareutveckling av originalet och fungerar genom att bilderna separeras till varsitt öga genom kikaren. När fotografiet populariserades under andra delen av 1800-talet blev stereoskopet åtråvärt som ren underhållning. Motiven kunde vara natur- och trädgårdsvyer, kända byggnadsverk, mekanik, scener ur sällskapsliv, pinuppor, etc.

Uppfinningen kom också flera vetenskaper till nytta. Inom det medicinska fältet möjliggjorde den ett bättre åskådliggörande av kroppens anatomi. Inom oftalmologin kunde den användas både för diagnostik och behandling. Vårt exemplar har använts för att träna bort skelning. För att hjärnan här ska uppfatta den tredimensionella bilden krävs ett binokulärt seende, d.v.s. båda ögonen måste vara aktiva.

September: Stämpel med texten "Finsk invalid 1"

Ibland kan små föremål bära på en stor historia. Den här stämpeln, som rättvänd anger ”FINSK INVALID 1” är ett sådant föremål.

Under andra världskriget beslutade svenska staten att ta emot skadade finska soldater för behandling. De finska invaliderna placerades ut på sjukhus runtom i landet och på Sahlgrenska sjukhuset vårdades under krigsåren 165 finska soldater.

Troligtvis har stämpeln använts i det administrativa arbetet, kanske i patientjournaler.

Många av patienterna hade skador från granatsplitter och gevärskulor som orsakade komplexa frakturer och en del hade fått vänta mycket länge på rätt vård, ibland i flera år. Den yngsta patienten var bara 19 år.

I sjukhusets festsal, Pehr Dubb-salen, finns på väggen en plakett där Krigsinvalidernas brödraförbund i Finland uttrycker tacksamhet för mottagandet på Sahlgrenska sjukhuset.

Augusti: Sollerman greppfunktionstest

Sollerman greppfunktionstest är ett standardiserat funktionstest som baseras på de vanligaste aktiviteterna i vår vardag. I testet ingår 20 olika moment, däribland att öppna och stänga dragkedjor, plocka upp mynt, skära Play-Dough med bestick, vika och lägga ett papper i ett kuvert, hälla vatten ur en tillbringare med mera.

Utvärdering av handens funktion är av stor betydelse vid handkirurgi, både vid val av behandling och för att kunna bedöma resultatet av densamma.

Testet presenterades 1980 av handkirurgen Christer Sollerman vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och finns beskrivet i hans avhandling ”Handens greppfunktion. Analys och utvärdering samt en ny testmetod”.

Greppsfunktionstestet har använts inom arbetsterapin på SU sedan 1980-talet och används till viss del fortfarande inom handskaderehabilitering.

Länkar

• Artikel skriven av Sollerman: https://www.sralab.org/sites/default/files/2017-06/sollermann1995handfunctiontest.pdf
• Beskrivning av testet på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=adaoXVzp3ks
• Essä om händer, av handkirurgen Hanna Frosts (P1, Sveriges radio): https://sverigesradio.se/avsnitt/1510746

Juli: PAS

PAS (para-aminosalicylsyra) var det första verksamma läkemedlet mot tuberkulos. Just den här flaskan innehåller det första framställda provet av PAS. Jörgen Lehmann (1898–1989), överläkare och chef för centrallaboratoriet vid Sahlgrenska sjukhuset, hade i början av 1940-talet en teori om att just para-aminosalicylsyra skulle kunna ha effekt på tuberkelbaciller. I ett samarbete med läkemedelsbolaget AB Ferrosan i Malmö lyckades forskningschefen Karl-Gustav Rosdahl (1910–1996) i december 1943 framställa de 13 gram PAS som finns i flaskan.

Försök på djur visade att PAS hade stor effekt på tuberkelbaciller, Lehmann testade även medlet på sig själv för att undersöka om det var toxiskt för människor. Han slöt också en överenskommelse med Gylfe Vallentin (1886–1969), överläkare vid Renströmska sanatoriet i Göteborg, för att se om PAS kunde vara till hjälp för de riktigt svåra fallen. Några första försök gjordes på patienter, först på fistlar på huden och efter ett tag fick patienter också inta läkemedlet via munnen. Effekten var stor och patienter vars sjukdom hade betraktats som hopplösa fall, tillfrisknade. Vallentin och Lehmann kom överens om att inte publicera något om hur arbetet löpte på förrän man hade ett stort underlag att hänvisa till. Vid denna tid var tuberkulos en utbredd folksjukdom och jakten på bot gjorde att det regelbundet lanserades olika verkningslösa läkemedel som gav besvikelse och snart glömdes bort.

1946 publicerade Lehmann och Vallentin en artikel i den medicinska tidskriften The Lancet om framgångarna med läkemedlet. I juni samma år presenterade de materialet vid Nordiska Tuberkulosläkarmötet i Göteborg och möttes av stor skepsis. Detta kom emellertid att ändras och efter ett par år kom det i användning inom sjukvården runt om i världen.

Nästan samtidigt som Lehmann och AB Ferrosan utvecklade PAS, arbetade Selman Waksman (1888–1973), professor i mikrobiologi vid Rutgers University i USA, fram läkemedlet Streptomycin som också var effektivt i behandling av tuberkulos. Waksman tilldelades 1952 Nobelpriset för sin upptäckt av ett botemedel för tuberkulos. Många hade förväntat sig att det skulle ha varit ett delat nobelpris mellan Jörgen Lehmann och Selman Waksman och än i dag är det oklart varför det inte blev så.

Nuförtiden är tuberkulos en mer ovanlig sjukdom, reglerna för hur medicinsk forskning ska bedrivas ser annorlunda ut och det finns nya mer effektiva läkemedel, men PAS används än idag vid speciella fall.

Juni: Elektriskt strykjärn

Under den tiden som sjuksköterskor förväntades att både köpa och se till att deras arbetskläder var i gott skick ingick både strykning och stärkning som viktiga moment.

Det här elektriska strykjärnet fick Ingeborg Kastman när hon började på Sahlgrenska sjukhuset som sjuksköterskeelev 1923. Det fanns visserligen ett strykrum på sjukhuset, men strykjärnen där var av en äldre typ av järn som skulle värmas på en gasvärmare och lätt brände kläderna.

Maj: Patientskor i pojkstorlek 1930-tal

Under 1930-talet ingick även skor i de speciella patientkläder som fanns på sjukhusen. När bakteriologerna uppmärksammade att skorna inte kunde rengöras på samma sätt som kläder uppmanades patienterna att ta med sig sina egna skor. Pojkskorna som kommer från centralförrådet samlades in av museets grundare Ingeborg Kastman som under en period även var föreståndare för Centralförrådet. Hon skriver 1960:

”Dessa skor köptes i början på 1930 talet till barn på Ögon- eller Öronavdelningen. Alla patienter använde sjukhusets kläder, även skodon, som inte kan göras rena på något sätt som kan godkännas av bakteriologerna, helst icke skulle vandra mellan ene patienten och den andra mellan den ena pojken till den andra. Man har uppmanat patienterna att medföra egna fotbeklädnader. Barnen kunde ju alltid klara sig med morgontofflor. Ofta såg vi pysar med alldeles för stora skor där de kommo kanande i de långa stenlagda korridorerna”

Pojkskorna är i olika storlekar, högerskon i storlek 30 och vänsterskon i storlek 29.

April: Skyddsdräkt från Göteborgs epidiemisjukhus

Den här skyddsdräkten i form av en anorak, med huva och långa ärmar var till för personal på Epidemisjukhuset i Göteborg och användes under 1920-talet. Det första epidemisjukhuset i Göteborg kom till efter de stora koleraepidemiernas tid. Under koleran fanns tillfälliga epidemisjukhus, mest känt är det så kallade Möllerska plantaget som låg vid dåvarande Breda vägen i det som idag är Linnéstan. Tjugo år efter den sista koleraepidemin öppnade Göteborgs epidemisjukhus 1886 i Annedal. Epidemisjukhuset låg på samma plats fram till 1970.

Skyddsdräkten är tillverkad i oblekt linne och är stämplad GEp (Göteborgs Epidemisjukhus).

Mars: Mediciner och instruktioner vid händelses av kolera

Månadens föremål är ett etui med sex olika mediciner mot kolera. Den öppnade flaskan närmast i bild innehöll grundämnet koppar (Cuprum).

Under den första halva av 1800-talet hade inte bakteriologin fått sitt genombrott och synen på smitta handlade dels om kontaktsmitta (kontagium) och dels om att smitta spreds via dålig, illaluktande luft (miasma). Som skydd mot kolera utfärdade Kunglig Majestät olika föreskrifter om vad som skulle göras vid ett utbrott. Skyddsåtgärderna handlade bland annat om att sätta utländska skepp i karantän vid misstänkt smitta och att behandla lasten med olika former av rök för att ta kål på eventuella smittor.
När sjukdomen brutit ut i Göteborg eldades det med svavel, tjära och salpeter på torgen för att förstöra miasman i luften. Mängder av olika verkningslösa mediciner mot kolera såldes.

Vid det första kolerautbrottet som drabbade Sverige i augusti 1834 dog omkring 12 000 personen. Sjukdomen drabbade Göteborg först och spred sig sedan vidare i landet.

Februari: Broscher från centraltvätten

Under 1960-talet fick sjukvårdsbiträden och andra yrkesbiträden en brosch som symbol för genomförd utbildning. Då utbildningarna var lite kortare och inte hade samma historiska tyngd som exempelvis sjuksköterskeutbildningen hade bäraren antagligen inte samma relation till den. Månadens föremål visar ett antal kvarglömda broscher upphittade på Sahlgrenskas centralltvätt. Katalogkortet med överskriften ”Ur sjukbroschfloran 1964” ger följande information:

Alla genomgångna kurser, längre eller kortare, bruka manifesteras med ett märke eller en brosch. Detta är en rad dylika som upphittats på Centraltvätten, då de legat kvarglömda på rockar eller klänningar.

Och vidare:

Vi har beräknat att minst 12 märken glömmas varje vecka och många blir aldrig efterfrågade!!!

Om ingen hörde av sig så slängdes broscherna vanligtvis efter något år. På bilden syns de broscher som räddats kvar på museet. Det är en blandning av sjukvårds- och sjukbiträdesbroscher, laboratorie-, barnsköterske-, sjukgymnast- och köksföreståndarinnebroscher.

Januari 2020: Rörpost

Rörpost, ett system som med hjälp av lufttryck snabbt skickar en behållare med innehåll (patron) från en station till en annan. För att patronerna skulle hamna rätt gällde det att ställa in rätt nummer. Om trycket i systemet var för lågt kunde det hända att patronen inte kom dit den skulle. Då fick rörpostmannen se till att den skickades igen. Att rörpostsystemet kunde orsaka problem om det inte användes på rätt sätt är tydligt av den skylt som skänktes till museet 2019.

Rörpostsystem används fortfarande inom sjukhus och andra stora verksamheter som snabbt behöver skicka fysiska dokument eller andra föremål inom området. Att man inte skickar vad som helst, eller hur som helst gäller fortfarande…

Senast uppdaterad: 2021-11-10 08:30

Har du en synpunkt eller fråga om webbsidan?

Ta kontakt med webbansvarig här

• Lämna en synpunkt om webbsidan via ett kontaktformulär
  Förnamn Efternamn

  Meddelande *

  E-post *

  Telefonnummer

  Skicka kopia på meddelandet

  Jag vill ha svar

Dela gärna denna sida via:

---