Turkosa rummet

En ny tid

Under 1930-talet påbörjas en stor utbyggnad av Sahlgrenska sjukhuset. Projektet pågår 1936 till 1959 och avslutas med invigningen av Centralkomplexet. Förändringen är så stor att det talas om ett helt nytt sjukhus: Det femte Sahlgrenska. Sjukvården förbättras och moderniseras. Engångsprodukter och automatisering ersätter arbete som tidigare gjorts för hand. Under samma tid pågår andra världskriget. Både sjukhuset och samhället runt omkring det förändras. Sahlgrenska blir ett universitetssjukhus, nya mediciner och behandlingar förändrar vården. Samtidigt som sjukvård och välfärd byggs ut i samhället gör nya material, ny teknik, nya metoder och nya normer och ideal att ett nytt samhälle växer fram. (CC BY)

Lyssna på En ny tid

Det femte Sahlgrenska - sjukhusdirektör Hugo Höglund
Herr Landshövding, herr Generaldirektör och mina damer och herrar. Allra först så ber jag att få hälsa er hjärtligt välkomna till Sahlgrenska sjukhuset. I egenskap av sjukhusdirektör har jag ju inte någon särskild rätt att tala å Göteborgs stads vägnar. Men som stadsfullmäktiges ålderman i ordförandens frånvaro kan jag göra det. Och därför säger jag: Göteborgs stad hälsar er välkomna hit. Vi tackar Svenska sjukhusföreningens ordförande, landshövding Mossberg, för att sjukhusföreningen velat komma hit. Ni kommer inte till ett sjukhus med en välansad park och krattade gånger. Nej, ni kommer till ett sjukhus i vardande, till tegelhögar och sönderkörda vägar. För sjukhusfolk en ljuvlig syn. Den vittnar trots allt om förnyelsen. Och det är ju det som vi år efter år har åtrått. Ännu en gång: Välkomna.

Källa: Trådbandsupptagning ur Medicinhistoriska museets arkiv. MHM Tråd 1, Hugo Höglunds inledningsföredrag del 1, Svenska sjukhusföreningens årsmöte, den 23 april 1955.

Lyssna på Det femte Sahlgrenska

Lägst stående av hela samlingen - sjuksköteskan Britta Källström, elev 1913
Vi var ju lägst stående av hela samlingen på sjukhuset. Det var en rangordning som det skämtades om att först kom överläkaren och sen kom underläkaren och avdelningssköterskan och städerskan och vaktmästaren och sen kom kackerlackorna och sen kom eleverna.

Källa: Kamratförbundet Sahlgrensringens intervju med sjuksköterskan Britta Källström 1968-05-07, ur Medicinhistoriska museets arkiv.

Lyssna på Lägst stående av hela samlingen


Extravak - sjuksköterskan Ingeborg Kastman, elev 1923
En sak som förekom ganska mycket, och det kunde vara beroende på hur klientelet var på avdelningen, det var extravak. Alltså, det var patienter som måste ha någon som bevakade dom och skötte dom extra. Och nattsköterskan hann alltså inte med ensam, natteleven. Och då fick man alltså fortsätta från att ha gått hela dagen, sitta hos patienter hela natten. Man fick hålla på och arbeta ända till klockan tio nästa förmiddag. Sen fick man då vara ledig till klockan fyra – alltså klockan 16.00. Då fick man börja igen och hålla på och det kunde man få göra, på vissa avdelningar, med fem dagars mellanrum därför att det gick över på dom olika i personalen på avdelningen.

Källa: Kamratförbundet Sahlgrensringens intervju med sjuksköterskan Ingeborg Kastman 1969-01-21, ur Medicinhistoriska museets arkiv.

Lyssna på Extravak

Blodtranfusioner - sjuksköterskan Hedvig Andersson, elev 1928
När det gäller blodtransfusioner så var jag med om det redan 1928 i på Allmänna BB i Malmö när jag gick elev. Givaren låg på en bårvagn bredvid den svårt utblödda patienten på operationsbordet. Jag minns att doktor Gröné använde sig av en apparat som jag tyckte fungerade ungefär som en rotandaspruta. Senare, under 30-talet, hände det ju i extrema fall att blod gavs även till medicinpatienter, där jag tjänstgjorde. Operationsavdelningen inkallade då givare, som sedan vederbörande tappats och fått sina 28 kronor, skickades till avdelningen för ett mål mat som helst borde vara biff och pilsner. Men det kunde vara nog så knepigt att åstadkomma en acceptabel måltid om det var på en sådan tid att stora köket var stängt.

Så småningom blev ju vätskebehandling och blodtransfusionerna allt vanligare. Och droppen sattes av läkare på avdelningen med sjuksköterskeassistens och passades sedan ängsligt, oftast med extraövervakning, ofta av elever.

Källa: Kamratförbundet Sahlgrensringens intervju med sjuksköterskan Hedvig Andersson 1969-01-16, ur Medicinhistoriska museets arkiv.

Lyssna på Blodtranfusioner

Elevarbete på avdelningarna - sjuksköterskan Eva Eriksson, elev 1946
Vad fick eleverna göra på avdelningarna? Först och främst patienternas personliga hygien och vård. Något som nu knappast förekommer, men som då inte var ovanligt, var finkamning. Ohyra i håret frodades här och var, vanligtvis hos kvinnor med långt hår. Det nyttjades mycket värmepåsar och isblåsor, vilka skulle bytas på fyra till fem gånger om dagen. Efter några månader fick man lära sig tappa patienter, först manliga, sedan kvinnliga. Så lärde man sig att ta blodprov och sätta subkutana injektioner. De vanligaste blodproven var: WR, sänka, restkväve, Vidall, Ficker och Meulengracht. Egentligen var det den äldre eleven som hade tappningar och blodprov att svara för, men då hon var ledig eller ej hann med det, fick de yngre eleverna ta vid.

Källa: Kamratförbundet Sahlgrensringens intervju med sjuksköterskan Eva Eriksson 1969-05-27, ur Medicinhistoriska museets arkiv.

Lyssna på Elevarbete på avdelningarna

De första manliga sjuksköterskeeleverna - sjuksköterskeskolans rektor Greta Westerberg
Det dröjde många år innan vi fick manliga elever på Göteborgs sjuksköterskeskola av den mycket enkla anledningen att de manliga sökande ofta inte hade dom kvalifikationer som flickorna hade.
Så jag var lite tveksam inför det där att blanda ihop det, helst som vi då hade internat.

Men hur det var så fick vi en överenskommelse med Lillhagens sjukhus, att manliga elever inom mentalvården som visade sig lämpliga och fyllde skolans fodringar skulle tas emot på Göteborgs sjuksköterskeskola. De var ju stadens sjukhus båda det gällde. Och ett par år innan jag slutade, ja några år, så att jag fick fullfölja dem till och med, så hade jag mina första manliga elever.  Nu är det ju ofta så att när någonting börjar och det är ytterst få som ägnar sig åt det, så får man eliten. Och sällan har jag upplevt det så starkt som när jag fick mina första manliga elever, jag var mycket undrande inför dom. Dom var helt enkelt strålande.

Källa: Kamratförbundet Sahlgrensringens intervju med sjuksköterskeskolans tidigare rektor Greta Westerberg 1969-11-01, ur Medicinhistoriska museets arkiv.

Lyssna på De första manliga sjuksköterskeeleverna