2014

December 2014
Mitralkniv och aorta-dilatator

Den första lyckade operationen av mitralklaffen mellan hjärtats vänstra förmak och kammare, genomfördes 1925 av sir Henry Souttar. På grund av den höga dödligheten övergavs operationstekniken och den återupptogs inte förrän i slutet på 1940-talet.

Vid mitralstenos är mitralklaffen för trång vilket gör att blodet i förmaket inte passerar till kammaren på ett normalt sätt, något som bland annat kan visa sig i symptom som trötthet, ödem, bröstsmärtor och kan i förlängningen orsaka hjärtsvikt.

Som månadens föremål visar vi en Brocks aorta-dilatator och Thompsons mitralkniv. Båda användes för operation av mitralstenos, antingen enbart med hjälp av en aorta-dilatator eller i kombination med mitralkniven.

Aorta-dilatatorn fördes in genom ett ingångshål i den nedre delen av kammaren och vidare upp till klaffen där den vidgade förträngningen, om möjligt på egen hand, annars i kombination med mitralkniven. Ringen sattes på kirurgens pekfinger som med hjälp av knivseggen vidgade förträngningen i klaffen.

Mitralstenos uppkommer i de flesta fall som en följd av reumatisk feber, en i Sverige numera ovanlig komplikation på grund av tillgång till effektiv antibiotikabehandling. Sedan 1990-talet behandlas förträngningar i mitralklaffen vanligtvis med hjälp av så kallad ballongsprängning, snarare än via kirurgiska ingrepp.

November 2014
Holzknecht-radiometer

Holzknecht-radiometer är en kemisk mätmetod som går ut på att mäta röntgenstrålarnas effekt.

Röntgentekniken introducerades i Sverige år 1896. Kring 1900 fanns tio röntgenapparater i hela landet. Ett problem vid den tiden var att hitta tillförlitliga metoder för mätning av röntgenstrålarnas kvalitet (hårdhetsgrad) och kvantitet (mängd och intensitet).

Utvecklingen av kvalitetsmätare lyckades så småningom genom en uppfinning av radiokromometern. Kvantitetsmätningen gjordes från början med hjälp av noggranna observationer av hudrodnad (erythem) hos ett stort antal patienter efter en så kallad maximal- eller fulldos med röntgenstrålar. Måttenheten döptes till erythemdosis (ED). 

För mätning av röntgenstrålarnas kvantitet utvecklades två parallella forskningsgrenar, en med kemiska- och en annan med elektriska mätningsmetoder, mer kända under samlingsbegreppet dosimetri.

Holzknecht-radiometern är en kemisk mätmetod och går ut på att ett speciellt kemiskt ämne genom röntgenstrålarnas inverkan genomgår en färgförändring från ljusgrönt över gult till rostbrunt. Med hjälp av tabletter, som tillverkades och salufördes av Sabouraud & Noiré, jämfördes färgskiftningen hos bestrålade tabletter med en färgskala. Professor Guido Holzknecht (1872-1930), radiolog på Allmänna Sjukhuset i Wien vidareutvecklade Sabouraud-radiometern genom att förenkla jämförelsen mellan de färgade tabletterna och ange en specifik dos i H (Holzknecht), från 1 – 24 eller 32.

Mättabletterna kunde efter blekning i solljus återanvändas 6 gånger innan de ansågs som förbrukade.    

Oktober 2014
Elektromagnetisk chockbehandling

Under slutet av 1700-talet går elektriciteten från att ses som en mystisk, övernaturlig energi till att under 1800-talet ses som en ny, högteknologisk och användbar resurs inom en mängd olika områden. Redan under slutet av 1700-talet anses det att milda elektriska chocker kan användas för att bota alla möjliga sjukdomstillstånd, speciellt nervsjukdomar.

Under 1830-talet upptäcks elektromagnetisk induktion, vilket kort innebär att elektrisk ström skapas med hjälp av en ledare och en magnet, istället för friktion. Upptäckten får till följd att allt starkare elektriska spänningar skapas. 

Som månadens föremål visar vi en maskin tillverkad 1880 under namnet ”Förbättrad elektromagnetisk maskin för nerv-sjukdomar”. Patienten håller i handtagen medan veven dras. Snabbare drag med veven innebär starkare ström. Stötarna kan förstärkas ytterligare om patenten sänker ned handtagen i skålar fyllda med saltvatten.

Claes Alströmer, en av Sahlgrenska sjukhuset grundare, behandlas under en period i slutet av 1700-talet med hjälp av elektriska stötar mot den mystiska sjukdom som långsamt förlamar honom. Likt många andra behandlingar med elektricitet under 1700- och 1800-talet har den ingen egentlig positiv effekt.

Maskinen är patenterad 1854 av Ariel Davis och är tillverkad 1880 av S. Saw, Son & Thomson.

September 2014
Inhibitorer och absorbenter

Hållbarheten av moderna läkemedel förbättras avsevärt med speciella tilläggskomponenter eller med hjälp av skyddande förpackningar.

I glas- eller plastburkar hittar vi bland tabletter, dragéer och gelatinkapslar inte sällan speciellt utformade, små förpackningar innehållande inhibitorer och/eller absorbenter. Dessa har till uppgift att minska risken för oxidation genom syre i omgivningsluften eller att suga upp kondenserad vattenånga.

I månadens föremål visar vi en påse och små dosor innehållande inhibitorer (gråbruna pärlor) samt absorbenter, här i form av torkmedlet silikagel (genomskinliga pärlor) även kallad kiselgel eller silikondioxid. Inhibitorer har till uppgift att binda oxiderande syremolekyl i den omgivande luften. Absorbenter har fuktighetsreglerande egenskaper.

I läkemedelsförpackningar, där läkemedlet är insvetsat i tablettkartor, skyddas läkemedlet i en torr och syrefri atmosfär.

Augusti 2014
Rotationsmikrotom

Månadens föremål är en så kallad rotationsmikrotom, en mekanisk komplicerad apparat som möjliggör tillverkning av preparerade vävnadssnitt inom histologin. Detta sker med hjälp av ett vasst blad av stål som skär extremt tunna skivor. Med hjälp av de tillverkade snitten är det möjligt för patologen (specialistläkare på sjukliga förändringar i kroppen) eller histologen (specialist på vävnadsforskning) att detaljstudera cellers utseende bland annat i samband med cancerdiagnostik. Bedömningen görs i ett ljus- eller elektronmikroskop med flera hundra gångers uppförstoring.

Den utställda utrustningen kan justera tjockleken på skivorna med så hög noggrannhet som 2 mikrometer/µm vilket motsvarar 0,002 mm. Detta är nödvändigt för att kunna studera celldetaljer i genomlysning.

Dagens utrustning kan åstadkomma jämna snitt av en halv mikrometer (µm), det vill säga en 500-dels millimeter eller 0,0005 mm. För dagens diagnostik har tekniken vidareutvecklats och förfinats till en helautomatiserad och programmerbar ultra- eller lasermikrotom.

Den utställda utrustningen, en Zimmermann-Minot-rotationsmikrotom, har varit flitigt använt under nästan hela 1900-talet och är tillverkad i Leipzig, Tyskland omkring 1910.

Juli 2014
Spirometer

Månadens föremål är en manuell spirometer. Spirometri är en enkel undersökningsteknik som ger ett mått på hur bra lungorna fungerar. Värden som kan mätas är bland annat hur stor lungkapaciteten är och hur fort lungorna kan tömmas på luft.

En spirometer kan användas som en del i den medicinska utvärderingen som görs när man bedömer astma eller KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom). Mätningar görs också på personer som arbetar med hälsovådliga ämnen eller för att mäta effekten av läkemedel vid lungsjukdom.

Normalt tömmer en människa 75-80 % av sin lungkapacitet under den första sekunden av utandningen. Personer med KOL eller astma har en långsammare utandningshastighet.

Undersökningar med spirometer sätter krav på patientens samarbetsvilja, förmåga att förstå instruktioner samt på läkarens kunnighet i undersökningstekniken, då faktorer som blåsteknik och kroppsposition påverkar testvärdet. Spirometertest kan därför inte utföras på yngre barn, personer som inte kan ta emot instruktioner eller på personer som inte är vid fullt medvetande.

Den utställda Spirometern är försedd med EU-normskala. Utrustningen kallas för Mini-Wright Peak Flowmeter och är tillverkad av det engelska företaget Clement Clarke International Ltd.

Juni 2014
Hjärnes testamente

Månadens föremål är örttinkturen Hjärnes testamentes droppar och Hjärnes plåster. Tinkturen är en blandning av bland annat; saffran, lärksvamp, rabarberrot, myrra och aloe löst i brännvin eller konjak. Blandningen är döpt efter sin upphovsman, 1700-talsläkaren Kristian Hjärne.

Kristian Hjärne (1709-1794) var livmedikus hos drottning Ulrika Eleonora och gav 1739 ut boken Hus och Rese-Apotek där han beskrev hur olika läkemedel, många hans egna, skulle användas. Hjärnes läkemedel fick stor spridning och kunde även köpas utanför landets gränser.

Hjärnes testamentes droppar (kallades även Hjärnes ”beska kryddor” eller ”livskryddor”) ansågs vara ett universalmedel eller ett livselixir som kunde användas mot ett stort urval krämpor. Blandningen ansågs till och med kunna förlänga livet. Sammansättningen liknar de örtblandningar som fortfarande idag säljs som naturläkemedel. Alkoholhaltiga drycker som går under typnamnet ”bitter” har många gånger ett ursprung som medel mot olika sjukdomar och krämpor.

Hjärne var också upphovsman till Hjärnes plåster, som bland annat användes vid infekterade sår och reumatiska svullnader. Plåstret bestod av blyoxid, vit tvål, olivolja, och venetiansk terpentin utbrett på en bit läder. Hjärnes plåster fanns så sent som 1925 med i den svenska farmakopén, det vill säga den officiella skriften i Sverige om tillverkning och utformning av läkemedel.

Flaskan med Hjärnes testamentes droppar salufördes av Apoteket Strutsen i Göteborg troligen på 1950-talet. Hjärnes plåster-blandning kommer från Apoteket Kronan i Mellerud, och är troligen från 1930-talet.

Maj 2014
Spottflaska för tuberkulosdrabbade

Månadens föremål är en spottflaska från tidigt 1900-tal. Flaskan är designad för att de bakteriefyllda och smittsamma upphostningarna från den tuberkulossjuka skulle isoleras och därigenom minska smittorisken.

Även om ett vaccin (BCG-vaccinet) togs fram 1921 hjälpte det inte den stora del av befolkningen som redan var drabbad av sjukdomen. Tuberkulos var speciellt utbredd bland de fattiga och trångbodda. Satsningar på speciella centraler för utdelning av information och läkemedel (så kallade dispensärer), sanatorier och förbättring av levnadsstandarden, framförallt bostäderna, fick sjukdomen att gå tillbaka.

När den första verksamma antibiotikan PAS (och strax därefter streptomycin) introducerades på 1940-talet var sjukdomen redan på tillbakagång. I Sverige kunde man sedan nära nog utrota tuberkulosen genom att effektivt diagnostisera sjukdomen med hjälp av skärmbildsundersökningar, behandling med antibiotika samt genom att införa ett storskaligt vaccinationsprogram.

Idag är tuberkulos åter ett stort problem i stora delar av världen. Med runt 1,4 miljoner dödsfall per år är det den smittsamma sjukdom som orsakar flest dödsfall. I Sverige insjuknar flera hundra personer varje år, några i en antibiotikaresistent form. Sett över hela världen finns idag cirka 630 000 fall av multiresistent tuberkulos.

April 2014
Pacemaker

Månadens föremål är en svensk uppfinning: den implanterbara pacemakern. Under 1950-talet utvecklades pacemakern. Först enbart för behandling av långsam hjärtrytm, senare även för att hindra förmaksflimmer och för att få hjärtats eget elektriska system att fungera. 

Moderna pacemaker innebär också en övervakning och dokumentation av hjärtats aktiviteter, samt styrning vid minsta avvikelse i hjärtrytmen. 

Den första inopererade pacemakern togs fram 1958 av den svenske uppfinnaren Rune Elmqvist. Patienten,

Arne Larsson, fick under sin livstid 26 olika pacemakrar inopererade och levde fram till 86 års ålder. 

Tidiga externa varianter av pacemakers kunde vara kopplade direkt till väggkontakten eller stora otympliga batterier och fästes utanpå kroppen. En annan utveckling gällde chockbehandling av förmaksflimmer. Under den tidiga utvecklingen av dessa innebar det, bland annat, att patienten själv tvingades aktiverade elchocker av hjärtat när de var vid medvetande, något som orsakade en hel del obehag för patienten och även kunde orsaka kortare medvetslöshet.

Mars 2014
Läkemedelsframställning

Månadens föremål är ett urval av läkemedel, både handgjorda och framställda industriellt (det vill säga i fabriker särskilt anpassade för att tillverka läkemedel).

Industriell framställning av läkemedel tog sin början under 1900-talets första hälft. Så sent som under 1940-talet tillverkades fortfarande en stor del av läkemedlen på enskilda apotek efter läkarens recept. Varje apotek hade utrustning för att tillverka läkemedel, i bland annat pillerform. Ofta framställdes också själva preparaten på plats genom exempelvis destillation av växtdelar.

Den ökade tillgången på nya läkemedel under andra hälften av 1900-talet ledde till större krav på innehållskontroll, tillförlitlighet och övervakning, samtidigt gjorde tekniska framsteg det möjligt att massproducera mediciner på ett säkert och kontrollerat sätt.

Utvecklingen av dagens läkemedel kan i vissa fall gå oerhört fort, då små förbättringar av läkemedel för allvarliga sjukdomar (exempelvis cancer) kan innebära både en förlängning av livet och ett bättre sjukdomsförlopp.

I utställningen finns förpackningar av moderna cancermediciner framställda industriellt och handgjorda piller i form av digitalispiller (hjärtmedicin) från Apotek Kronan, Ullared.

Februari 2014
Debiltermometer

Månadens föremål är en debiltermometer för övervakning av kroppstemperatur hos spädbarn eller för tidigt födda barn som drabbats av ”medfödd svaghet”. Risken för spädbarnsdöd var extra stor för dessa barn.

Åkomman kallades Debilitas congenita (medfödd svaghet). Den berodde enligt läkarvetenskapens uppfattning på att modern under graviditeten exempelvis haft diabetes eller till och med en ”slumrande sjukdomsdisposition” för diabetes, det vill säga att sjukdomen skulle bryta ut först senare i moderns liv.

Vid plötslig död dokumenterades detta i patientjournaler som ”Debil. congen.”. Begreppet fanns kvar så sent som på 1950–60-talet.

Debiltermometern har använts vid Göteborgs gamla barnsjukhus kring 1950. 

Termometern innehåller kvicksilver, en tungmetall som av miljö- och hälsoskäl började fasas ut 1998. Kvicksilvertermometrar som kasseras ska därför behandlas som miljöfarligt avfall, det vill säga lämnas till ett apotek eller en miljöstation.

Januari 2014
Laboratorieprov förr och nu

Månadens föremål visar en del av den analysutrustning som en distriktssköterska kring 1950 var van att arbeta med.

Sjuksköterskornas utbildning under 1950-talet innefattade en rad behandlings-, undersöknings- och laboratoriemetoder. Urinprov analyserades exempelvis efter äggvitehalten (Hellers prov, Almens prov, Esbachs prov) analysmetoderna innefattade bruket av en rad mycket hälsovådliga kemikalier, både frätande och starkt giftiga. Blodprov kunde analyseras efter färgen i serumet (enligt Meulengrachts icterusindex med hjälp av en enkel kolorimeter).

Laboratorieverksamhet på sjukhus och vårdcentraler är en relativ ny företeelse, men utvecklingen har gått snabbt. Vid förra sekelskiftet fick hela undersökningsutrustningen plats på ett litet bord medan dagens analytiska arbete bedrivs i en nästan oöverblickbar stor skala, ofta med flera specialistlaboratorier för exempelvis analytisk kemi eller bakteriologi.