Sideroskopet kommer ursprungligen från professor Gustaf Ahlströms ögonsjukhus som låg på Södra vägen 50 i Göteborg, där han var verksam mellan åren 1893 och 1910. Sideros är en diagnos för en ögonsjukdom som uppkommer då en stålflisa hamnat i ögat och börjat rosta. Detta kunde exempelvis inträffa inom sten- eller verkstadsindustrin. Åkomman ledde i förlängningen till en kraftig synnedsättning med små möjligheter till behandling. För ögonläkaren var det viktigt ställa rätt diagnos genom att snabbt och enkelt kunna påvisa att ett litet spån satt i hornhinnan eller i ögonkroppen.
Sideroskopet har ett par fritt rörliga magnetnålar upphängda på en tunn sidentråd. Med hjälp av en kikare som fokuserats i magnetnålars centrum kunde läkaren se minsta rörelse då patientens skadade öga närmade sig magnetnålarna. Läkaren kunde sedan med hjälp av mikroskop och kirurgiska instrument operera bort det främmande föremålet.
Sideroskopets användning upphörde så småningom i och med röntgenteknikens införande år 1896.
Tillverkare: Richard Sitte, Breslau 1880-talet. Höjd: cirka 33 cm
November 2016 Portabelt husapotek för läkare
Den eleganta läderklädda asken tillhörde Alingsåsläkaren Lars Lindquist (1864–1932) och är i själva verket ett portabelt husapotek. Både arbetet och materialet är av högsta kvalité. Husapoteket är tillverkat under slutet av 1800-talet av det österrikiska företaget M. Würzl & Söhne som tillverkade exklusiva produkter i form av väskor och researtiklar.
I locket finns ett flertal dolda behållare för glasflaskor som kunde fyllas med nödvändiga mediciner. I botten finns två fint tillverkade utdragbara lådor, samt ett fack som kunde rymma recept eller andra anteckningar.
Lars Lindquist utbildade sig till läkare i Uppsala, började sin karriär vid Allmänna barnsjukhuset i Stockholm och avslutade den som professor och överläkare vid Göteborgs barnbördshus mellan åren 1919–1929.
Oktober 2016 Kippapparat
Det vackra glasföremålet är en kippapparat för tillverkning av olika typer av gaser. Apparaten användes på Sahlgrenska sjukhuset under tidigt 1900-tal för framställning av svavelväte. Svavelväte användes bland annat inom analytisk kemi.
Kippapparaten skänktes till museet 1967; med gåvan finns en handskriven beskrivning av tillverkningen:
Svavelsyra fylldes på genom övre behållaren och samlas i den under. I mellersta behållaren finnes svaveljärn. När syran stiger upp till svaveljärnet bildas svavelväte, som kan ledas ut till avloppsröret i mittersta behållaren. Om ej all gas förbrukas, utan istället gastrycket stiger, drives syran av trycket längre ner, så att den inte når till svaveljärnet. På så sätt minskas reaktionen till dess att svavelvätet på nytt användes.
Kippapparaten uppfanns 1844 av den holländske apotekaren Petrus Jacobus Kipp. När samma gaser började framställas industriellt kring 1920-talet och framåt blev bruket av apparaten på apotek, laboratorium och liknande allt mer överflödigt.
September 2016 Medicinlåda av trä
Även ett tomt emballage har en intressant historia att berätta. Månadens föremål är en medicinlåda av målat furu med listdekor av svartbetsat bokträ samt äldre lås av stål. Nyckelhålsbeslaget består av plåt med punsad reliefdekor. Handtagen är av hampasnören som har fästs på locket med hjälp av kopparklädd dekorspik. Lådan kommer från Uddevalla lasarett och har under många år använts för transport av läkemedel från lasarettsapoteket till provinsialläkare eller barnmorska ute på öarna i den Bohuslänska skärgården. Den överlämnades till Medicinhistoriska museet i Göteborg 1955 där den alltjämt förvaras för kommande generationer. Längden mäter 53 cm, höjden 26 cm samt djupet 30 cm.
Augusti 2016 Sjukhusserien Medicinalväxter
Den åttonde augusti för 100 år sedan föddes Stig Lindberg (1916–1982), en av Sveriges genom tiderna största formgivaren. I mer än 40 år var Stig Lindberg verksam på Gustavsbergs Porslinsfabrik. Han var industridesigner, produktutvecklare och konstnärlig ledare. Med sin skaparkraft och intuition för efterkrigstidens nya marknadskrafter var han med om att lyfta Gustavsbergsfabriken ur en djup recession till att bli ett modernt och konkurrenskraftigt företag. Framförallt under 1950- och 1960-talet var Lindberg en av de mest framträdande formgivarna i det svenska folkhemmet. Förutom konst-, textil- och bruksprodukter kom han även att designa hygienprodukter i porslin, plast och emalj.
Månadens föremål, sjukhusserien Medicinalväxter,med design av Stig Lindberg i underglaserat blå- och brunfärgat mönster blev en framgång och tillverkades i stort antal under åren 1948–1976. På sjukhusen användes porslinet med blå dekor för patienter och det med brun dekor för personalen. Porslinet användes främst inom landstinget men fanns även inom den kommunala sektorn, på bland annat ålderdomshem. I och med att serien förblev ett enklare institutionsporslin var intresset inte lika stort bland privatpersoner.
Juli 2016 Mekanisk hörapparat från 1920-talet
Månadens föremål är en mekanisk hörapparat i patinerad plåt från omkring 1920. Apparaten kunde fixeras vid örat med hjälp av en fjädrande bygel, ett headset.
De första trumpetliknande hörapparaterna av horn, trä eller metall utvecklades på 1600- och 1700-talet. Från 1800-talet och framåt gick utvecklingen mot batteridrivna ljudförstärkare, samt filtrering av ljudvågorna i skilda frekvensområden. Under 1900-talets början tillverkades fortfarande många modeller utan någon elektronisk ljudvågsförstärkning. I slutet av 1800-talet utvecklade amerikanen Miller Reese Hutchison hörapparaten Akoulathon med hjälp av kolmikrofontekniken. Det var den första portabla eldrivna hörapparaten med ljudvågsförstärkning. Under 1950-talet utvecklades betydligt mindre, transistorstyrda hörselförstärkare. Ett problem i vidareutvecklingen bestod länge i att även kunna minska batteristorleken.
Dagens utveckling går mot en alltmer digital inriktning, till viss del med uppkoppling mot smarta telefoner och mot allt mindre batterier. Det finns dock fortfarande problem kvar att lösa för att bättre kunna hjälpa personer med olika typer av hörselnedsättningar.
Juni 2016 Fotometer
Fotometern ”Linson Junior" är tillverkad av AB Ljungberg och har använts på en privatpraktik i Göteborg under 1970-talet. En fotometer är ett optiskt instrument som med hjälp av ljus snabbt kan beräkna koncentrationen av ett ämne i en lösning, till exempel mängden hemoglobin (Hb).
Hemoglobinets uppgift är att binda syre i blodkropparna som med blodet transporteras runt om i kroppen. För lite hemoglobin, för få eller dåligt fungerade röda blodkroppar resulterar i anemi eller ”blodbrist”.
Det enklaste sättet att uppskatta Hb-värdet är med hjälp av en färgskala. Färgen på blodet kan ge en fingervisning om hur mycket Hb som finns i blodkropparna. En större mängd Hb ger blodet en mörkare färg. En fotometer använder optisk avläsning för bättre tillförlitlighet. Med hjälp av en reagensvätska mäts koncentrationen av Hb i blodet. Först avläses reagensvätskan i fotometern för att få ett referensvärde. Blodprovet blandas sedan med reagensvätskan och med hjälp av referensvärdet kan man få ett värde på Hb-koncentrationen i blodet.
Med andra metoder är det också möjligt att mäta andel, storlek eller koncentration av röda eller vita blodkroppar samt blodplättar för att få ett värde på kroppens tillstånd och ledtrådar till eventuella problem (blodstatus).
Maj 2016 Läkarrock
Museets äldsta läkarrock är från cirka 1890. Rocken har tillhört privatläkaren Carl Anders Ryman (1868–1940). Som utbildad sjukgymnast flyttade han till London för att arbeta för Henrik Kellgren i det vid tiden berömda Kellgrenska Institutet. Kellgren uppmuntrade Ryman att studera medicin i London, där han efter utbildning och praktiktjänstgöring öppnade privatpraktik.
Ryman studerade även rasbiologi i London, ett ämne som växte i popularitet under 1900-talets början. Ryman återvände senare till Sverige och öppnade privatpraktik i Stockholm. I Sverige återupptog han sitt intresse för rasbiologisk forskning och reste till norra Sverige för att undersöka samebefolkningen i olika områden. Rasbiologin tillhör idag västvärldens mörkaste historia. Idag finns starka krav på stat och enskilda institutioner att göra upp med de övergrepp och kränkande behandlingar som olika grupper i samhället utsattes för.
Som läkare gjorde Carl Anders Ryman dock en insats med att undersöka tandstatus och hälsa av Sveriges urbefolkning när han utan ersättning behandlade den sjuka delen av Samebefolkningen i Sápmi. En insats som på gott och ont måste sättas i sitt sammanhang.
April 2016 Barnvåg från Göteborgs barnsjukhus
Månadens föremål är en barnvåg av så kallad romersk modell, troligen tillverkad i Tyskland under andra halvan av 1800-talet i tidstypisk Gründerzeit-stil.
Vågen köptes in till Göteborgs barnsjukhus av Gustaf Billqvist (1827–1906). Billqvist var andreläkare vid Sahlgrenska sjukhuset vid Östra Hamngatan 11 och blev det nya barnsjukhusets första läkare när Göteborgs första barnsjukhus öppnade vid Östra Hamngatan 9, år 1859. Billqvist hade nära kontakter med David Carnegie, som genom en donation gjorde det möjligt att öppna ett sjukhus även för barn, Billqvist var även med och planerade det nya sjukhuset. Som läkare bodde han på sjukhuset, ansvarade för de inlagda barnen, tog emot besök på den öppna kliniken och gjorde hembesök till lite förmögnare familjer.
Vågen togs om hand av sonen Olof Gustaf M. Billqvist (1867–1954), också han barnläkare. Vågen har sedan dess gått i arv inom familjen, innan den skänktes till Medicinhistoriska museet. Den är, så vitt vi vet, det enda bevarade föremålet från Göteborgs första barnsjukhus.
Mars 2016 Pannspegel
Tillsammans med den vita rocken och stetoskopet är pannspegeln ett föremål som används för att, ibland stereotypiskt, illustrera läkaren. En pannspegel är en konkav spegel med ett hål i mitten som med ett band fäst runt huvudet. Spegeln reflekterar och riktar ljuset från en ljuskälla dit läkaren behöver det för en undersökning (vanligtvis öron, näsa, hals-undersökningar). Fördelen med pannspegeln är att läkaren får bägge händer fria. Idag är pannspegelns funktion i många fall ersatt av andra optiska instrument, till exempel otoskopet.
Nyttan av att reflektera ljus med hjälp av en lätt inåtbuktad (konkav) spegel vid medicinska undersökningar tillskrivs fransmannen Pierre Borel (1620–1671) som verkade som läkare, botanist, optiker och alkemist. Han var även livmedikus åt den franske kungen Ludvig XIV.
Som månadens föremål visas en pannspegel av modell Ziegler, tillverkat av KIFA. Pannspegeln användes vid Högsbo sjukhus i mitten av 1970-talet.
Februari 2016 Folke Malmquists stetoskop
Månadens föremål är läkaren Folke Malmquists (1912–1986) stetoskop. Det användes flitigt vid tiden för det andra världskriget (notera nötningen på öronbyglarna). Folke Malmquist tjänstgjorde på krigssjukhus i Finland 1940 samt vid den amerikanska och den schweiziska legationen (jämförbar med ambassad) i Berlin under åren 1941–1942, med uppgiften att inspektera krigsfångelägren. Malmquist kom senare att specialisera sig som ögonläkare och hade egen praktik i Göteborg.
Stetoskopet är tillverkat av KIFA och är av modell ”Ingvar” med vändbar klocka. Klockan är den del av stetoskopet som med ett lätt tryck hålls mot kroppen för att uppfatta låga frekvenser. Modernare stetoskop har i regel även ett eller flera membran för att även kunna uppfatta höga frekvenser.
Ett stetoskop används för att lyssna på patientens lung-, hjärt- eller tarmljud. För att undvika att smittsamma och ibland resistenta bakterier överförs från en patient till en annan, är det viktigt att stetoskopets delar desinficeras inför undersökning av varje ny patient.
Januari 2016 Fettmätning med kaliper
Månadens föremål visar en kaliper för fettmätning tillverkad av Johan Bull British Indicators Ltd.använd på Vasa sjukhus i Göteborg senast på 1990-talet. Genom att mäta hud och underhudsfett på arm, ben eller buk tas ett mått på kroppens fettprocent.
Det finns många sätt att mäta kroppsfett. Det kanske allra mest kända är BMI (Body Mass Index), ett enkelt räknesätt där vikten divideras med kroppslängden i kvadrat. BMI har länge varit ett standardsätt för att räkna ut gränslinjerna mellan undervikt, normalvikt, övervikt och fetma. Detta trots att metoden inte tar hänsyn till vad av vikten som utgörs av muskler eller av fett.
Ett mer exakt mått är att mäta fettprocent med hjälp av en kaliper. Genom att mäta hud och underhudsfettet på överarmens fram och baksida, eller på lår och mage, tas mätresultat fram för att beräkna andelen kroppsfett i procent. Även om fettprocent är ett mer exakt mått än exempelvis BMI kan mätresultat från kalip-mätning variera, beroende på hur skicklig den som använder instrumentet är. Andra mätmetoder som används inom dagens hälso- och sjukvård är att ta midjemått och att mäta bukhöjden (mätningen sker liggande på rygg). Även magens omkrets dividerad med stussens omkrets, är en metod som används för att ge ett mått i förhållande till hälsofarlig vikt och bukfetma.
